Jag har inte kunder jag har elever. När man började prata om elever som kunder blev produktion viktigt. Man ska producera betyg på löpande band. Att sätta ett godkänt betyg blev viktigare än att utbilda för framtiden. Lära för livet vilket nonsens. Det låter jättebra men är det verkligen det man sysslar med? Grundskolan är fortfarande något lugnare på den här fronten fast i produktionens anda har klasserna blivit större och lärararnas arbetsbörda ökat. Det ska skrivas rapporter och åtgärdsprogram. För en del år sedan hade jag en skolchef som tyckte att jag skulle skriva en handlingsplan för att få stopp på fyrverkerierna inomhus. När han sa detta hade precis en raket smällt av bakom ryggen på mig. Visst var jag upplagd för att skriva en handlingsplan, knappast, jag hade bry nog med att hålla smällandet på avstånd så att ingen skadades. Jag skrev ingen handlingsplan för det tyckte jag han kunde göra utan jag fortsatte jaga elever och raketer i korridorerna istället.

När sedan kunderna kommer till gymnasieskolan ska det produceras betyg på löpande band. På tre år ska varje elever ha 20-25 betyg i olika kurser. Jag hade ca 100 elever som skulle betygsättas och 100 skriftliga omdömen per termin som skulle skrivas. Utöver det hade jag 15 mentorselever som var mitt ansvar vad gällde föräldrakontakt med mera. Till 100 elever ska man som lärare indivianpassa undervisningen. Lycka till säger jag bara. Det finns ingen som klarar av detta. Alla lärare jag mött gör så gott de kan men klarar inte av detta till 100% vilket innebär att kunden blir lidande. Det finns alltid en eller två elever, förlåt kunder, som inte får den anpassning de borde ha. Tre av fem klasser som jag hade skulle det året även skriva nationella prov med tre delmoment i varje prov. Dessa skulle jag rätta och bedöma. Det är skrattretande att det finns de som är avundsjuka på att lärare har lov. Alla mina lov, utom sommarlovet, gick åt till att rätta allt det som jag inte hann med under min arbetstid. Hade jag klarat av att se eleverna som kunder så hade jag kanske kunnat gå hem och stänga dörren för att hålla helg eller njuta av att ha lov. Men då jag tycker att det är elever jag har och inte kunder så ser jag en människa, en ung person, bakom varje betyg och rättning. Det var ju inte deras fel att min tjänst höll på att knäcka mig. 

Jag gjorde då en kalkyl på hur min arbetstid var fördelad. Jag undervisade ca 17 timmar i veckan - hade 3,5 timmar möten varje vecka. Sedan var det mentorstid 30 minuter i veckan. Sedan insåg jag att mycket tid gick åt att ta mig från klassrum till klassrum. Ena lektionen kunde vara på 4:e våningen i ett av husen och nästa var i ett annat hus på 2:a våningen. Mellan lektionerna hade jag som mest 25 minuter men mellan vissa bara 10 minuter. Ställtiden var nog 1,5 timme i veckn. det var den rid jag hade sammanlagt mellan de olika lektionerna som enbart gick åt till att förflytta mig och förbereda lektion i nästa klassrum. Vissa dagar började jag undervisa klockan 8.00 och hade tid till min första kopp kaffe klockan 12.55 när jag även fick äta lunch. Det var inte mycket rättning man han med den dagen för sedan var det APT-möte i över två timmar. Jag hade 14 lektionspass att förbereda vaje vecka. Om man räknar med 20 minuters planering/kopiering och 10 minuters efterarbete så blir det sammanlagt 7 timmar. Varje vecka hade jag minst en timmes elevsamtal respektive föräldrasamtal. Sedan hade jag läxhjälp 1 timme i veckan. 1 timme i veckan skulle jag var tillgängig för att kunna vikariera om någon lärare var sjuk vilket ofta hände. Den timmen kunde man få undervisa/underhålla eleverna i vilket ämne som helst. Vissa veckor var värre än andra. De veckor vi hade klasskonferanser var rena vansinnet. Eftersom jag hade ett sådant ämne som plockade upp elever från olika klasser så hade jag elever i nio olika klasser och var tvungen att sitta mer i alla de konferanserna. När det sedan var dags för de nationella proven var det lika mycket att göra. Men tillbaka till veckans tider. Sammanlagt var jag schemalagd med olika aktiviteter 31,5 timmar i veckan. Det gav mig 13.5 timmar till rättning varje vecka inkluderat min förtroendetid. Delar jag detta på 100 elever så blev det ca 8 minuter per elev till rättning och bedömning i veckan. Det tar mer tid än 8 minuter att rätta och urkundskontrollera en inlämnad uppsats. 

Tidsbrist, stress och utbrändhet är reslutatet av att elever inte längre är elever utan kunder. Varje elever har en prislapp runt halsen - skolpengen. Den skolpengen vill alla skolor lägga i sin kassa. I kundernas ögon är bästa skolan den som ger bäst betyg med minsta möjliga ansträngning. Jag har haft elever som med stolthet berättar att de minsann inte läst en enda bok under hela sin skoltid (tills han mötte mig). En annan elev kom in i klassrummet och var mycket upprörd över att boken som han skulle läsa inte var filmatiserad. Dessa elever hade klarat sig igenom hela grundskolan utan att läsa en enda bok. Att det påverkar både ordförråd och läshastighet vet vi men ibland undrar jag om lärare är så trötta och pressen är så hård från elever, rektorer och föräldrar att man godkänner elever som man egentligen inte borde godkänna. Att detta är att göra eleverna en björntjänst är det ingen som tänker på. Man måste bygga från grunden. Och har man inte byggt en stabil grund så kommer nästa våning inte att gå att bygga. Det samma gäller kunskap - det nya man ska lära bygger på det man redan vet och om man inte vet tillräckligt kommer man inte kunna förstå det nya.

Då kommer vi till den tredje skolformen som jag har erfarenhet av och det är Komvux. Äver här har kunderna en prislapp runt halsen och man gör allt för att locka kunderna till sin skola. Ibland tror jag att mina kolleger är mer trollkonstnärer eller illusionister än lärare. Det fixas och trixas på alla fronter. Ledorden är flexibelt och snabbt. Kunden ska kunna komma och gå som den vill och vara med på de lektioner de känner för. Närvaroplikt finns inte bland vuxna. Det finns de som uppbär ekonomiskt stöd av något slag som kommer en gång i veckan om man som lärare har tur. Vad de gör resten av tiden vet jag inte men på lektionerna är de inte. Sedan har vi det där med att hålla tider. Varje lektion är det någon eller några som kommer försent. Oftast är det samma personer. De har insett att de kan ramla in när de vill för vi kan ju ändå inte göra mer än öppna dörren och släppa in dem. Jag stänger sällan min dörr det är inte lönt. När sista eleven dykt upp är det dags för den första att gå. 

All frånvaro är inte enbart elevernas fel. Nä nu kommer vi till nåt som irriterar mig en hel del. Det är när arbetsförmedlingen får för sig att en elev som har gått en halv kurs ska gå på praktik. Eller blir ivägskickad till en annan kurs i arbetsmarknadens regi. Vad ska eleverna då göra? De måste går på det som den som håller i deras försörjning säger att de ska göra. Det händer för jämt att elever försvinner 4-5 veckor för att de måste göra annat. Sedan finns det även de elever som påbörjar en kurs med bidrag av något slag och avlutar sin utbildning för att de ska få socialbidrag. Det är de som inte vill låna pengar för att studera för att det strider mot deras tro att betala ränta. Socialens regler är att man kan inte studera och få socialbidrag. Vilket är rätt för det finns sätt att finansiera sina studier man får ta ln precis som alla andra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vinstutdelningsbegränsning. Om en välfärdsverksamhet under längre tid inte når en väsentlig del av de uppställda kvalitetsmålen och inte vidtar nödvändiga åtgärder ska möjligheten till vinstutdelning, på huvudmannanivå, kunna begränsas eller helt upp...

Jag är inte emot vinster i välfärden så länge de är begränsade. Att det som idag flyttar pengar som ska gå till barnen till privata konton eller till och med utomlands är inte OK. Den som skapar en bra skola ska kunna tjäna en slant precis som alla a...

Självklart är Durmaz svensk, men vi har ett problem med detta. Jag hörde inte en enda som skriker han är svensk när man till exempel pratade om 15-åringen som sköt Vaktmästaren i Malmö. Han hade invandrarbakgrund och så beskriver man alla som...

Om man ser skolan som en tjänst på marknaden är det rationellt att välja den tjänsteleverantör som ger bäst utdelning i form av bäst betyg för minst insatt arbete.   Om man ser skolan som en bildningsinstitution ska alla barn få verkliga kunskape...

Jag lovade att skriva ner mina tankar om upphandlingsavtal. Ni kanske redan förstår att det är nåt jag inte gillar. det gör vissa saker billigare men andra dyrare.    Det stora problemet med ett upphandlingsavtal är att man förhandlar om vissa sa...