Alla inlägg den 12 november 2017

Av Arga Läraren - 12 november 2017 04:00

Till vårt land har det kommit ganska många nya invånare och det ställer en hel del krav på oss alla. Det ska läras svenska, utbildningar ska valideras och kompletteras och många ska utbildas i ett yrke. Så långt är allt bra men då kommer vi till det där med tid. Är det verkligen rimligt att man ska kunna bli undersköterska på tre månader (förslag här i min hemkommun), läsa till lärare på sitt modersmål, lära svenska på en arbetsplats eller läsa in 11 svenskbetyg på två år. Ibland skulle jag vilja skicka våra politiker till ett land där de inte kan språket, ja inte ens har samma skriftspråk, som vi för att de själva skulle behöva testa på hur svårt det är att lära sig ett nytt språk. 


Det är så förbaskat viktigt att de nyanlända ska komma ut i arbetslivet att man inte ger dem tid att lära sig språket ordentligt. Språket är nyckeln till kunskap och nyckeln till samhället. Men den nyckel vill man inte ge dem. Är det konstigt att vi får ett segrererat samhälle när vi inte ger de nyanlända chansen att ens lära sig språket på en så pass bra nivå att de känner att de kan och vågar tilltala en person med svenska som modersmål. 


De högutbildade vill man ska validera och komplettera sina utbildningar så fort det bara går. Det innebär att SVA03 och eventuella kurser på högskola och universitet helst ska vara klara innan de börjat. Att det tar cirka sju år att nå en språknivå som gör att man kan klara av ett mer vetenskapligt språk är det ingen som ens funderar över. Ingen av dem får eller har sju år på sig att klara av högre kurser.Då har nåt ljushuvud kommit på att vi skapar snabbspår. De får universitet och högskola på sitt hemspråk. Är du lärar kan du alltså läsa in pedagogiken som behövs på ett år på till exempel arabiska. Smart! Eller kanske inte! Vilka elever är det tänkt att de ska undervisa? Bara arabiska? Eller är det meningen att de ska kunna jobba i svenska skolor och undervisa på svenska? Vad ger det då eleven som suttit på snabbspåret? Ingen examen och inga högskolepoäng men de har fått lära sig om hur vårt system funkar genom undervisning på arabiska. När de väl genomgått snabbspåret så måste likväl komplettera med svenska som andraspråk och annat som behövs. Jag skulle tycka det vore intressant att veta hur många som genomgått snabbspåret och sedan fått arbete inom sitt yrke. Förkortar verkligen snabbspåret vägen till arbete?


Jag måste även ta upp den andra sidan av myntet. Eleverna! Allt för många tycks tro att 1,5 timmes lektion per dag är vad som behövs för att lära ett nytt språk. Så fort de lämnar klassrummet så går de ut och pratar bara modersmålet med klasskamraterna. De samlas runt borden i studiehallen och det enda de pratar är sitt modersmål. Sedan går de hem och tittar på TV och lyssnar på radioprogram från hemlandet. Allt ska gå snabbt och helst utan ansträngning. Kunskapen ska serveras på silverfat. När det sedan blir lov/ledigt så åker man till hemlandet eller till ett annat land där hemspråket talas och svenskan funderar man inte på. Att lära sig ett nytt språk så bra att man klarar sig ute i arbetslivet tar tid och kräver att man anstränger sig. Men det där med att anstränga sig och jobba hårt är något som allt för många varken vill eller orkar. Det är ganska många gånger som jag känt mig frustrerad för att inget händer. Jag tycker att jag jobbar för eleverna och jag fixar och trixar hur mycket som helst och lägger ner extra timmar för att det ska fungera och så får jag noll tillbaka. Det är då jag är glad för att jag jobbar med vuxna som trots allt har ett eget ansvar för att lära sig och ett eget ansvar för att planera sin tid.


Tid är lika med pengar och inget får kosta idag. Det får inte kosta i kontanter och det får inte kosta tid och det får inte kosta ansträngning. Vad blir reslutatet jo att vi lärare sitter i kläm och tyvärr slutar dertta med att vi skalar ner det centrala innehållet till det minimala. Vi vänder och vrider på det som står i styrdokumenten för att inte behöva sätta allt för många F. Vi förlänger kurser och sänker kraven. Det blir vårt bidrag till att minska kostnaderna. Minsta möjliga ansträngning på så kort tid som möjligt för att nå upp till de minimikrav som ställs. Vill vi egentligen jobba så? Nej det tror inte jag. Alla lärare brinner för att kunna sprida kunskap och för att kunna ge eleven så mycket som möjligt för att rusta dem för nästa kurs, arbetsliv och en plats i samhället. Kunskap är makt och nyckeln till samhället. Tyvärr har det skapats ett system där nyckeln inte är lika viktig som innan. Elever skickas vidare i systemet med en liten nyckel som de ska vara glada om den passar någonstans i framtiden. Lära för livet? Nä verkligen inte. Lära för att få ett E i betyg så fort som möjligt det är vad man gör idag.

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se