Vinstutdelningsbegränsning. Om en välfärdsverksamhet under längre tid inte når en väsentlig del av de uppställda kvalitetsmålen och inte vidtar nödvändiga åtgärder ska möjligheten till vinstutdelning, på huvudmannanivå, kunna begränsas eller helt upphöra tills bristerna upphört. Den som inte levererar kvalitet bör inte kunna ta ut vinst men vi avvisar förslag om ett generellt vinsttak.(https://moderaterna.se/en-trygg-gemensam-valfard)

Man skriker sig blåa för att få behålla vinsterna inom välfärden men man inser nog ändå att det finns ett problem. Nu vet jag inte hur de har tänkt sig att deras förslag ska fungera i verkligheten. 

Hur mycket är väsentlig del?
Vem ska begränsa möjligheten till vinstutdelning?
När ska denna begränsning göras? Innan eller efter det tagits ut miljoner i vinst?
Vem bestämmer vad som är kvalité?

En brist upptäcks ju oftast ganska sent och då lär ju huvudmannen redan hunnit plocka ut så det räcker och blir över. Det är ju ofta på grund av att det brister som det blir pengar över att plocka ut. Astars ägare hann plocka ut minst 28 miljoner innan deras brister upptäcktes. Det är lite sent att begränsa vinstutdelningen när vinsterna redan är utplockade. 

Vem ska kontrollera? Hur mycket är en väsentlig del av kvalitetsmålen? Är 20, 40, 50 eller 75% av målen? Då kan man i princip beräkna hur man ska göra för att inte få vinsten begränsad. Man kan ju räkna ut hur många av kvalitetesmålen man kan skita i utan risk för att få en vinstbegränsning i verksamheten. Det blir ju mer pengar i ägarnas ficka om man då bortser från de dyraste kvalitetsmålen.

Förslaget verkar mer som att man inser att man måste hoppa på tåget om vinstbegränsingar men man vill ju inte stöta sig med "huvudmännen" så man har lagt ett förslag som ska göra alla nöjda och som man kan använda sig av för att fiska röster. Det låter bättre än vad det är enligt mig. 

Jag är inte emot vinster i välfärden så länge de är begränsade. Att det som idag flyttar pengar som ska gå till barnen till privata konton eller till och med utomlands är inte OK. Den som skapar en bra skola ska kunna tjäna en slant precis som alla andra som jobbar inom skolan men när man läser hur miljontals kronor plockas ut som vinst eller används för att satsa på skolor utomlands är detta inte OK. Detta samtidigt som man läser om hur samma ägare lurar och bedrar både kommuner och elever.

Alla ska självklart ha betalt, mer eller mindre, för att driva en skola så även privata aktörer. Men när man läser hur Astars ägare fifflar med dokument och samtidigt plockar ut 28 miljoner i vinst är det något som inte fungerar som det ska det kan ju vem som helst se. Men självklart ska ingen driva skola gratis bara för att det är kul att jobba ideelt. Vinst är OK men inte hur mycket som helst. 

Det som även måste ses över i samma andetag är vad kommunerna gör med sina pengar. För samtidigt som friskolorna går med vinst så blöder de kommunala skolorna och måste spara.  Detta är en ekvation som jag har svårt för att få ihop. Hur kan det kosta så mycket mer att driva en kommunal skola än att driva en skola privat. Det är ju så att även de bra skolorna som satsar på små grupper och hög lärartäthet går med vinst på den privata marknaden. Inte lika mycket men de går med vinst. Detta är något som man måste titta på. Allt fokus ligger just nu på hur de privata aktörerna arbetar och hur de får massor med pengar över och under tiden gör kommunerna av med mer pengar än de får in. Nåt konstigt är det.

Om man ser skolan som en tjänst på marknaden är det rationellt att välja den tjänsteleverantör som ger bäst utdelning i form av bäst betyg för minst insatt arbete.

Om man ser skolan som en bildningsinstitution ska alla barn få verkliga kunskaper för arbetslivet, för vidare studier och för ett liv som bildad medborgare.

Det där är citerat från en artikel i SvD men det summerar situationen på ett ganska bra sätt. Det summerar mina tankar på ett bra sätt i alla fall. Vilken skola vill vi ha?

Vi måste sluta se allt i kronor och ören och se till barnen som faktiskt är vår framtid.  Skolan är ingen tjänsteleverantör och eleverna är inte kunder. Skolan är en bildningsinstitution och eleverna är just elever. Så fort vi börjar se barnen i skolan som kunder så tappar vi fokus på vad det är som verkligen är viktigt. Bakom varje skolpeng finns det en människa, ett barn. Ett barn som litar på att vi gör vad vi kan för att förbereda dem så bra det bara går för vuxenlivet. Visst vill alla att detta ska ske så enkelt som möjligt men att lära sig tar tid och det måste få ta tid. Det är jobbigt och det måste få vara jobbigt. Vi måste ställa krav och kraven måste uppfyllas. Det är ju för livet vi utbildar barnen inte för betygen. 

Läs gärna hela artikeln här:

https://www.svd.se/aterskapa-skolan--utan-skadlig-nyliberal-logik#vmPKLw-comments

Jag lovade att skriva ner mina tankar om upphandlingsavtal. Ni kanske redan förstår att det är nåt jag inte gillar. det gör vissa saker billigare men andra dyrare. 

Det stora problemet med ett upphandlingsavtal är att man förhandlar om vissa saker men inte alla hos en säljare. De som man begär pros på kan bli väldigt billiga men igengäld är annat skitdyrt.

En kollega och jag skulle göra eb beställning och blev jättenöja när vi hittade mappar för 25 öre styck. Kanon tyckte vi då kan vi köpa det till eleverna. 6 mappar var i olika färger skulle ju bli 1.50 per elev. Bra då kanske vi slipper löspapper som ligger i en enda hög i väskan. Men som vi bedrog oss. Priset var bara förhandlat för de svarta mapparna. Exakt likadana men i andra färger kostade 4:- styck.  Så de där 1.50 per elev blev snabbt. 20.25 vilket inte fanns i vår budget. Så det blev svarta mappar till alla ämnen. Tyvärr gick det ju inte ens att skriva på dem så att det syntes vilket ämne de tillhörde. Vår fina idé föll ganska platt.

Ett annat exempel är att En bok för alla kom till skolan för att visa upp sitt utbud. Gissa om jag blev glad när jag såg att de sålde bra böcker för 5:- styck. Jag trampade in till min rektor och sa - Jag vill köpa böcker!! Nä det går inte sa han. Vi har inget upphandlingsavtal med En bok för alla. Men sa jag fattar du att jag kan köpa en klassuppsättning för 150:- (30 böcker) det är vad tre böcker kostar normalt. NU hade jag som tur var en modig rektor som efter lite diskussioner insåg att det var för bra för att inte köpa böckerna. Jag fick köpa tre klassuppsättningar för 450:- Vi bröt mot lagen om upphandling men skolan tjänade drygt 4000:- 

Upphandlingsavtalen gäller bara de kommunala skolorna friskolorna handlar där det är billigast. Är papper på rea nånstans handlar där och sparar på så sätt pengar. En friskola hade utan att tveka handlat böckerna av En bok för alla. De kan köpa pennor på ett ställe och suddgummi på ett annat. Det kan inte de kommunala skolorna. 

Jag tycker att idén om upphandlingsavtal är bra teoretiskt men inte praktiskt. Det är inte bra att man låser sig till ett visst företag. Man måste kunna handla där det är och när det är som billigast.