Skolinspektionen har rättat NP! Deras bedömningen stämmer inte med den rättande lärarens.  Oftast är det dock till elevens fördel så det är inget som eleverna förlorar på. Är det någon som rättat NP som blir förvånad över att matriserna tolkas olika? Jag tror knappast det. Det borde inte vara så men matriserna ger utrymme för tolkningar. 

Exempel från en matris i svenska år 9:

E: Elevens exempel är relevanta och något utvecklande, men begränsade till bråk mellan enskilda individer eller mycket allmänt hållna.

C: Elevens exempel är relevanta och det finns en fördjupning/utvidgning av resonemanget till en generell nivå om bråk mellan människor.

A: Elevens exempel är välfunna och det finns ett generellt resonemang om bråk mellan människor vilket bidrar till textens läsvärde.

Här ska man som lärare veta skillnaden mellan relevanta och välfunna, mellan något utvecklade och det finns en fördjupning/utvidgning, mellan en generell nivå och ett generellt resonemang och så ska man då bedöma om texten har ett läsvärde. Är det konstigt att lärare inte bedömer exakt lika?  Bara tolka kriterierna är svårt. Räknar man på fullaste allvar med att gränserna är solklara? Det handlar inte bara om att tolka orden i matriserna utan även om att den tolkning man gör ska vara gränsen mellan olika betyg. 

När man i NP-matrisen för textbedömning under helhetsbedömning (år 9) läser :

E - Textens innehåll och form är i huvudsak anpassade till syfte, mottagare och kommunikationsituation dvs. att ge läsarna av ungdomstidningen Nu perspektiv på bråk.

C: Textens innehåll och form är relativ väl anpassade till syfte, mottagare och kommunikationsituation dvs. att ge läsarna av ungdomstidningen Nu perspektiv på bråk.

A: Textens innehåll och form är väl anpassade till syfte, mottagare och kommunikationsituation dvs. att ge läsarna av ungdomstidningen Nu perspektiv på bråk.

Det enda som skiljer mellan de olika betygstegen är det som jag fetstilat. Och oavsett om det är år 9 , sva1,2 eller 3 så är orden de samma så det är upp till läraren att veta vilken nivå de ska ligga på i de olika kurserna. Detta är lärare oftast väldigt duktiga på och de vet instinktivt var gränserna går. Men det är och förbli subjektivt. På en skola kan man diskutera och prata om det men oftast stannar samtalet på den skolan och går inte längre. Detta innbär att läarrae på en och samma skola gör samma bedömning men den kan sedan skilja gentemot en annan skola.

Det som förvånar mig är att Skolinspektionen är förvånade. Sedan undrar jag vad det är som gör att de har tolkningsföreträde. Hur kan det vara så att juse deras tolkning av kriterierna är den rätta? Om man sedan betänker att deras uppgift är att leta fel så gäller väl det här med. Hur vet vi att de har en klar bild av skillanden mellan i huvudsak anpassade och relativt väl anpassade? Så vad är det som säger att deras rättning är den rätta?

Fram med silverfatet för det är väl så allt ska serveras?

Vad sysslar vi med? Hur mycket ska vi serva eleverna? 

Jag jobbar med vuxna men är de bättre än våra ungdomar? Nä, tyvärr tror jag inte det. Ibland undrar jag vad jag sysslar med när jag sitter vid min dator och googlar fram information till en elev som de lika bra kunde sökt efter själv. Varför ska jag söka de där flippade klassrummen på Youtube? Om det är något man som elev inte förstår varför kan man inte själv söka informationen. Den finns ju där. Internet är ju fantastiskt och på Internet finns Youtube och på Youtube finns hur många filmer gjorda av fantastiska lärare på flera olika språk. En helt fantastisk kvinna vid namn Anwar Katran har lag upp filmer där hon förklarar det viktigaste inom svenskan på arabiska. Vem är det som sitter och letar bland hennes arabiska filmer för att kunna skicka länkar till eleverna - jo det är jag! Jag sitter och översätter från svenska till arabiska, kopierar översättningen för att kunna använda den som sökord. Jag söker på hur många språk som helst tack vare google översätt. Idioti, ja! Men likväl så gör jag det. Jag serverar allt på silverfat. 

Det som sedan gör mig ännu mer irriterad är att när jag väl serverat allt och googlat och länkat så läser de inte på sidorna jag länkat till och de tittar inte på filmerna jag letat upp. Om man ska jobba med att använda källor och man har fått texter och filmer som handlar om hur man gör och ändå skippar att källhänvisa. Vems är då felet? Är det mitt? Ja! säger tyvärr en del för jag måste ju ha missat något någonstans. Jobbar man med ungdomar och barn så är det alltid lärarens fel, eller hur? Jag jobbar som tur var med vuxna så felet är lite mindre mitt för de är ju vuxna. Det måste vara fel på filmerna! De var inte tillräckligt roliga för vi ska ju roa medan vi undervisar. Där är problemet. Det var inte roligt att lägga 10 minuter på att titta på en film om källhantering. Snälla rara kolleger som lägger upp flippade klassrum på Youtube gör dem lite roligare. 

Jag hoppas ni fattar att jag är ganska ironisk. Jag börjar bli trött på att curla, trött på att roa, trött på sílverfatet. Måste allt var roligt? Måste allt gå sådär himla lätt? Måste alla serveras på silverfat? 

Jag är en tekniknörd av stora mått och älskar alla nya prylar som kommer ut. Min dator och min telefon är väldigt kära ägodelar och jag fattar att våra barn måste kunna mer om den digitala världen än vad jag kan för det är den värld de kommer att lev i. Fast jag är även konservativ nog att tycka att papper och penna inte är att förakta. Man behöver kunna använda båda delar. Elever idag antecknar inte. De begär att få utskrifter av mina föreläsningsanteckningar och de begär att få en kopia av min Power Point. De blir även väldigt nervösa när jag tar fram sudden för att rensa på vitatavlan om de inte hunnit fotografera mina anteckningar först. Bra tycker ni säkert på så sätt missar de ju inte nåt.

Jo, tänka sig att de gör de verkligen. Att anteckna med en penna på papper är en mycket bra och väl beprövad inlärningsstrategi. Testa med era elever att säga till dem att på provet får ni ha fusklapp med er. Men den ska vara skriven för hand och inte större än 5X10 cm. Följdfrågan blir "Får vi skriva på båda sidor?" Ja självklart får de göra det. De kommer att lägga ner massor tid av att korta ner och ändra på den fusklappen för att få med allt det viktiga. Helt plötsligt är de grymma på att hitta stödord och nyckelord. De skriver och formulerar om. Jag lovar att hemma i papperskorgen ligger ett gäng utkast som inte blev bra nog. De korrekturläser och redigerar sin fusklapp. De gör helt enkelt allt det där som vi lärare vill att de egentligen ska göra för att lära. Jag tror att den lappen är det allra bästa referat i punktform som de någonsin har producerat. Det roliga är att när sedan provdagen kommer är det ingen (eller nästan ingen) som behöver använda sin fusklapp för de kan varenda ett dugg som står på den. Det kan de för att de har arbetat med sin fusklapp med papper och penna och inte med ctrl c eller bara genom att läsa lärarens anteckningar. En sak till jag lovar att det finsn inte en enda lapp som är skriven med en trubbig penna. För man kan inte skriva liten text med en trubbig penna om man vill kunna läsa den. Det finns inte heller ord som är överstrukna med en stor plump för det tar oxå plats. De har behövt varenda millimeter på pappret till text som går att läsa och som är viktig för att de ska klara provet. Man kan ju då undra vad som är viktigast att de inte har en fusklapp eller att de har lärt sig det man lär ut. Det skriv många fusklappar man inte vet om men det är inte många av dem som används för genom att producera en bra fusklapp lär man sig det som står på lappen. Det är nämligen genom fusklappen man summerar och värderar den information man har fått i klassrummet.

Den text de får skickat till sig eller de bilder de tagit av tavlan med sin mobil kommer aldrig att bearbetas. Den får finnas och den läses på sin höjd några gånger innan provet. Det är genom bearbetningen man lär sig bäst. Papper och penna är fantastiska redskap för inlärning. Det tar mig till nästa dilemma med digitaliseringen. Deras handstil!! Hujeda mig så många det finns som på gymnasiet skriver som sjuåringar. Stora klumpiga bokstäver och de kan inte heller läsa mer än blockbokstäver. Skriv för guds skull inte med skrivstil på tavland för hälften av dina elever kan inte läsa det - en fjärdedel kan och den sista kan delvis tolka det du har skrivit och gissa sig till vad det står.

Jag jobbar mycket med datorer och min undervisning är digitaliserad men jag har även pappersuppgifter. Vi kan inte göra allt på datorerna. Jag är inte säker på att jag gillar att man nu ska skriva de nationella proven på dator. Jag ser att det kommer att underlätta rättningen på många av proven om de rättas digitalt. Men inom språk kan det blir svårt då svar måste värderas och en uppsats kan ha så många olika delar som ska sammanvägas. Nu vill man ju att även den ska skrivas digitalt fast rättningen blir lika manuell som innan. Det vi måste göra däremot är att se till att eleverna kan använda papper och penna. Ja jag måste ju erkänna att ibland hade jag önskat att mina pappersuppsatser hade varit skrivna med hjälp av en dator för många elevers hanstil är en katastrof. Det finns allt för många som skriver helt oläsligt. Kanske man ska införa handstil som ett betygskriterie. Jag minns de där abc-böckerna jag hade. Där man skrev stora och små bokstäver i små rutor och med hjälplinjer. Man fick skriva tills fröken var nöjd. Sedan när man började trean, tror jag det var, då introducerades skrivstil. Vilken lycka och besvikelse! Jag hade ju sett mamma och mormor fina snirkliga bokstäver och så får jag lära mig den nya varianten där man i princip bara band ihop bokstäverna.

Jaha är det nog en del som säger och vad ska då det där vara bra för. Vem har nytta av att kunna skriva snyggt eller kunna skriva skrivstil. Jag tror dock att det är bra. Varför? Jo för att genom att träna varje bokstav för sig så fick man en koppling till dem i hjärnan och den kopplingen var sedan till hjälp när man skapade ordbilder.  Och genom att själv skriva bokstäverna om och om igen så de blev snyggare och snyggare fick man även lättare att läsa och tolka andras handstilar. Idag protesterar eleverna om jag skriver skrivstil på tavlan för de säger att de kan inte läsa det. De vill helst att man bara skriver versaler för de är enklast att läsa. De vill införa typsnittet arial på vita tavlan. De har inte fantasi att ens försöka klura ut vilka bokstäver som finns på tavlan för även här är man bekväm. Kan man inte läsa direkt så får det vara. Ska man verkligen anstränga sig för att kunna läsa? Haha de ska vara glada för att de inte har 50 nationella prov skrivna för hand att rätta där man som lärare får gissa, tolka och använda all fanstasi man har för att kunna läsa och tolka det de har skrivit. 

Pennan måste tillbaka in i klassummet som ett lärverktyg. Det ena kan inte utsluta det andra. Pennan funkar även när Internet ligger nere och det är strömavbrott så den är verkligen inte att förakta. 

Allt ska vara så in i nordens korrekt hela tiden. Man kan inte säga vad man tycker och tänker utan man måste väga orden innan. Risken är att om man tycker något som inte passar så får man kommentaren "Och du ska vara lärare". Herregud ja! Surprice - lärare har också åsikter. 

Vi måste lära oss skilja på person, beteende och åsikter. Bara för attjag inte tycker att Burka och Niqab inte hör hemma i skolan eller i Sverige överhuvudtaget så innebär inte det att jag är rasist eller islamofob. Det innebär enbart det att jag inte tycker att kvinnor ska behöva täcka sig på det viset. Jag tycker inte heller att man ska ha uppdelade badanläggningar där inte kvinnor och män kan bada samtidigt. Jag gillar inte heller att man i skolor sätter barnen i olika delar av bussen bara för att de är av olika kön. Jag blir även förbannad när jag hör mina kvinnliga elever berätta om hur de har det. Kvinnor som lever skyddade för att de valt att ta av sig slöjan och inte velat gifta sig med den som släkten valt. På grund av att de stått upp för sig själv så ska de dö. De ska dö för att de tagit av sig slöjan. Utan slöja är de horor och dåliga muslimer. Detta gör mig helt enkelt riktigt arg. Jag har även mött kvinnor som knappast vågar gå på lektioenrna på SFI för att det är en manlig lärare och hon vet att när hon kommer hem får hon stryk för att hon hälsat på och tilltalat en man. Den mannen var läraren. Tänk om kvinnan skulle satt sig sidan om en man i klassrummet...ojoj ... då hade hon nog varit både gul och blå dagen efter. (kvinnan är inte kvar med mannnen som slog längre)

Jag är varken rasist eller islamofob för att jag inte gillar att mannen har makt över kvinnorna. Jag kritiserar detta system oavsett etiskt ursprung. Kvinnor måste få styra och besämma själva vem de pratar med och vem de umgås med. Jag har precis rättat en text där eleven berättar om hur en kvinna blir bortgift mot sin vilja. Hon får inte gifta sig med den man som hon älskar utan måste gifta sig med den man som familjen har valt. Jag möter detta på olika sätt var och varannan dag. Att jag inte gillar detta gör mig inte till rasist, feminst ja, men rasist nej!

Vi måste våga kritisera systemfelen. För att man kritiserar systemen innebär inte att man kritiserar personerna. Vi måste kunna kritisera olika religioner, olika politiska beslut och det ökande våldet utan att kallas för rasister. Det har inte med rasism att göra. Det skjuts hej vilt i våra storstäder men gud nåde den som vågar säga nämna etiskt ursprung när man diskuterar detta. Den personen är ju rasist. Antisemitismen ökar i Malmö men gud nåde den som vågar säga att det är muslimer som ligger bakom - den personen är ju rasist. Kritisera heller inte tiggeriet som ökar för om du inte gillar att det sitter tiggare utanför affären så är du ju rasist, eller hur?

Det roliga är att de enda som kan vara rasister är svenskar. Hur gick det till? Omvänd rasism vad är det? Är inte rasism rasism oavsett vem som hatar en annan etisk grupp? Är det inte lika rasistiskt att säga svenne som att säga blatte? Kan en "icke-svensk" dömas för hatbrott mot en svensk? 

https://www.dagenssamhalle.se/kronika/kriminella-ager-skolan-och-rektorn-ar-radd-18995

"Kriminella äger skolan och rektorn är rädd"

Dagens snackis på FB! Nu ska lärarna ta större hänsyn till - särskilt beakta - resultaten på de nationella proven vid betygsättning. Detta kan man se som både bra och dåligt som allt annat. Men det har antagligen fått lite för stora proportioner. Massmedia har hjälpt till att blåsa lite extra vilket är deras jobb så ingen kritik där.

Utdrag ur regeringens proposition: "Vid betygssättning i en kurs som det ges ett nationellt prov i ska elevens resultat på det provet särskilt beaktas. Provresultatet eller resultat på delprov ska dock inte särskilt beaktas om det finns särskilda skäl."

Särskilt beaktas men inte om det finns särskilda skäl. Just formuleringen särskilda skäl öppnar ju upp den hel del för det som sätter betyg. Det gör även att resultaten på proven inte är allenarådande så där är det egentligen ingen förändring. Var finns då förändringen kan man ju undra? Jo det blir svårare att åberopa särskilda skäl för en hel klass/årskurs om man nu vill sätta högre betyg för alla vilket tyvärr skett på en del skolor. Det ju det som är bakgrunden till beslutet. 

Vissta ska man kunna sätta både högre och lägre betyg än vad resultatet på de nationella proven visar och det kommar man kunna även i fortsättningen. Det som blir svårare är att man som skola väljer att överlag sätta högre betyg än vad proven har visat. Man kan även i fortsättningen göra det om särskilda skäl föreligger. I min värld är just särskilda skäl att en elev stressar så mycket inför provet att resultatet blir missvisande. Detta händer för vissa elever som inte klarar pressen och då uppstår det ett särskilt skäl. Jag har under alla år som jag rättat de nationella proven tyckt resultatet på proven har stämt väl överens med den bedömning jag gjort av eleven. De nationella proven har mer eller mindre bara blivit en bekräftelse på att jag som lärare tänkt rätt och att min bedömning av elevens prestationer är på rätt nivå. Visst har jag mött elever som totalt klappat ihop och där reslutatet inte varit det jag förväntat mig men de eleverna har jag ju alltid haft tid att testa igen och möjligheten att titta på hur de mött kunskapskraven tidigare. Jag ser inte att den nya, skärpta, lagformuleringen kommer att påverka mina betyg något nämnvärt. Men jag hoppas att jag kan se att det blir en mer jämlik betygsättning där skolor som överlag putsat reslutaten och sett lite mellan fingarna på betygkriterierna får det lite svårare.  

Skolinspektionen har ju sett att det på vissa skolor sätts högre betyg överlag och det är detta man vill motverka. Jag tycker det är bra för att det fria skolvalet ska inte vara det som påverkar betyget för att det finns skolor som eleverna vet ger bättre betyg och där det är enklare att nå toppbetygen. Detta är tyvärr en sanning vi lever med. Jag har själv mött elever som bytt skola för att på så sätt få det enklare att nå målen för de högre betygen. Kan en skärpning av lagen lindra, bota är väl för mycket begärt, detta fenomen så är det bra för alla parter. Att få betyg som inte stämmer med kunskapsnivån är inte bra och det straffar sig i nästa steg. Den som i nian får betyg som inte stämmer med kunskaperna får det svårt på gymnasiet och det samma gäller för gymnasieleven  som fått glädjebetyg när den går vidare till universitet eller högskola. 

För den som vill läsa propositionen så finns den här .

Jag läste på Skolvärlden att lärarflykten måste stoppas. Jo det håller jag med om och det är enklare än man tror. Ge lärarna bättre löner och bättre arbetsmiljö - både den fysiska och den psykiska miljön.

Ett av de få sätt som fungerar om en lärare vill ha högre lön är att byta jobb till en annan kommun. Även om man som lärare trivs på sitt jobb, trivs med kolleger och trivs med eleverna så tvingas man byta jobb när man ser hur nyutexaminerade lärare kommer med ingångslöner som matchar de som jobbat i ganska många år inom yrket. Det är inte ingångslänerna som det är fel på utan det är bara att gratulera de som får en bra ingångslön. Problemet är att de som jobbat ett tag halkar efter för de kan inte få upp lönen så att den matchar erfarenheten utan att byta jobb. Jag var i den situationen själv för en del år sedan. Jag kom in i en period då ingångslönerna var ganska dåliga. Ett par år senare anställdes nyexaminerade lärare med högre lön än vad jag hade. Jag tog upp det med min rektor och sa att antingen höjer du min lön eller så slutar jag. Rektorns svar var att höja lönen gick inte utan jag fick nöja mig med de avtalsenliga höjningarna. Jag höjde min lön 5000 genom att byta jobba. Trivdes inte på nya jobbet utan slutade där när provanställningen började gå mot sitt slut. Höjde lönen ytterligare 2000 in i det nya jobbet. Så på drygt sex månader höjde jag min lön med 7000 i månaden bara genom att byta jobb. 7000 i månaden är en ganska OK höjning bara genom att byta jobb. Är det då konstigt att lärare väljer att byta kommun eller skolform för att få upp lönen?

Bild från Fotofinnaren.se

Fysiska miljön! Jag vet inte många andra yrken där man har sämre arbetsmiljö än man har som lärare. Undrar du vad jag menar så kan du ju titta in i ett lärarrum och se hur många lärare man har klämt in i ett och samma rum. Desto fler skrivbord man kan klämma in desto bättre. Får man som lärare ett utrymme på 4 kvadrat så ska man vara glad. (kan berätta att idag är jag glad för jag har gott om utrymme där jag jobbar nu).  Det är ganska vanligt att man som lärare har sitt skrivbord, en hurts och hyllor ovanför sitt skrivbord. Skrivbordet står kloss intill kollegans skrivbord som sedan står kloss intill nästa kollega. Jag har suttit i en del olika lärarrum men 10 arbetsplaster på en yta som är mindre än 40 kvm. Inte nog med att det i ett sådant rum är mycket rörlighet utan det är även enkelt att det blir syrefattigt. Platsbristen gör att många lärare väljer att ha en hel del av sitt arbetsmaterial hemma för att få plats. Man bär böcker och annat i onödan bara för att det inte finns  plats i skolan. Den som sedan jobbar på högstadiet och uppåt har sällan ett eget hemklassrum vilket gör att allt material som ska med på lektionen måste flyttas mellan de olika klassrummen. Ska man sedan ha ett samtal med en förälder eller en elev så måste man leta upp ett tomt rum för att kunna genomföra samtalet. I arbetsrummet sitter kanske 4-5 kolleger och arbetar och de vill man ju gärna inte störa. Det är även så att det ibland inte ens är läge för dem att höra samtalet då det kan handla om känsliga uppgifter om en elev. Jag för min egen del får inte mycket gjort i skolan jag har svårt för att koncentrera mig när det är människor runt om mig och jag vill gärna ha musik eller radio på när jag jobbar. Visst jag kan använda lurar men det är inte riktigt samma sak. Då ska jag ändå påpeka att där jag jobbar nu sitter vi fyra lärare på samma yta som jag varit en av 10 på på en annan skola. 

Arbetsbördan är en annan faktor som påverkar lärarflykten. Det värsta med den delen är att här flyr läarre yrket helt. Det är inte så att de byter jobb till en skola i grannkommunenn utan de lämnar yrket helt för att göra något som inte ens har med skola att göra. Skolan har förlorat många duktiga pedagoger bara för att arbetsbördan är för hög. Det är värst för högstadie- och gymnasielärare. Man ska undervisa ca 17 timmar i veckan och det är helt OK. Det är inte där problemet finns utan det är i allt det där andra som måste göras när man inte undervisar. Det är inte ovanligt att en gymansielärare har 100 elever eller fler - ja vi ska inte tala om den stackars idrottsläraren som kan ha 400-500 elever - och till varje elev ska det skrivas ett skriftligt omdöme minst en gång per termin. Ni kan ju räkna själv -eller så hjälper jag er! Om man räknar lite snålt så tar ett omdöme 20 minuter per elev. 100 elever x 20 minuter = 2000 minuter / 60 = 33,33 timmar. på detta kan man ha 9 klasskonferanser där omdömena ska presenteras för de olika mentorerna så de har tillräckligt med information för det kommande utvecklingsantalet. ) klasskonferanser tar minst 4,5 timmar - så om vi avrundar lite uppåt så tar det cirka 40 timmar att förbereda omdömen och utvecklingsamtal per termin. Denna tid ska man hitta mellan lektioner, förberedande av lektioner och rättning av elevuppgifter. Den vanliga undervisningen avstannar ju nte för att omdömena ska skrivas. 

Nästa stora tidslukare är kursprov och nationella prov. Här kan jag bara prata för mig själv som språklärare.  Jag tror dock inte att det är så stor tidsskillnad vad gäller rättandet oavsett ämne. En gång om året ska det genomföras ett nationellt prov i vissa ämnen. På grundskolorna som jag jobbat på har man hjälpts åt så att även den lärare som inte undervisar 9:or hjälper till att rätta proven. På gymnasieksolan var jag däremot betydligt mer ensam om rättandet. Jag var den enda läraren i arbetslaget som undervisade i svenska som andraspråk.  Jag hade två ettor och en trea som skulle genomföra de nationella proven. Det innebar cirka 50 ettor och cirka 20 treor. Det innebar att jag ensam skulle rätta och bedöma 70 prov. Ettornas prov hade tre delar och treornas två delar. Till ettorna skulle jag rätta 50 läsförståelseprov och 50 uppsatser. Treornas uppsatser var lite längre och där var det 30 uppsatser. De muntliga delarna bedömdes under genomförandet men jag kan tala om att det var undervisningsfri tid som jag fick lägga för att hinna med att genomföra 70 muntliga prov. Räknar jag högt så hann jag med 5 elever i timmen men då fick inget strula. Tekniken fick inte ställa till det om jag skulle hinna. Hann jag det så tog de muntliga proven cirka 14 timmar att genomföra. Jag hade alltså 120 delprov att rätta förutom den muntliga bedömningen. Om jag mot förmodan skulle hinna rätta tre delprov i timmen så tar detta mig 40 timmar. Det blir en del obetalda timmar på fritiden för att hinna med. Sedan ska alla resultat sammanställas och registreras vilket nog tar 5 timmar sammalagt. Så snålt räknat så blir det 45 timmar.

Utöver tiden med omdömen och NP-rättning skulle man varje vecka ha 1/2 timmes mentorssamtal. Varje onsdag var det APT med arbetslaget i 1,5 timme och varje måndag var det APT och andra möten med lärare från andra arbetslag. i cirka 1,5 timme. Varje vecka skulle jag även planera in en timmes läxhjälp som schemalades. Bara detta är 4,5 timmar varje vecka. Räknar man nu neråt så har man 45 timmar i veckan som lärare (inklusive förtroendearbetstiden) - ca 17 timmar undervisning och 4,5 timmar annat är schemalagt. Det är 21,5 timmar. Räknar man sedan alla ställtider det vills äga tid man spenderar med att traska mellan olika klassrum och sitt arbetsrum. Det kunde bli upp till 3 timmar i veckan. Detta låter kanske mycket men titta på en gymnasielärare på en större skola som har cirka 20 minuter mellan lektionerna och lektionerna kan då även vara i olika byggnader eller på olika våningar. Tänk sedan att en enda elev stannar efter lektionen för att prata om något som de undrar över. Då tor jag att till och med 3 timmar är snålt räknat. Lägger vi till de tre timmarna så är vi uppe i 24,5 timmar per vecka. Tar vi sedan omdömestiden och NP-tiden och fördelar de jämt över året så blir det lite mer än tre timmar i veckan. Då är vi uppe i 27,5 timmar i veckan. Har man sedan minst 10 lektioner att förbereda i veckan så kan man väl räkna med att man lägger minst 20 minuter på att förbereda en lektion men då får inte kopieringsapparaten bråka för då tar det ännu lämgre tid. Lågt räknat lägger man då  fyra timmar i veckan på planering. Då är vi uppe i 31,5 timmar. Nu har jag säkert missat något men jag stannar där. Wow jag har alltså 13,5 timmar kvar att spendera i veckan...men just det den vanliga rättningen och bedömningen ska ju göras hela tiden. Hur mycket tid får då varje elev i veckan? Jo det kan jag tala om - cirka åtta minuter i veckan per elev finns det till rättning och bedömning i den dagliga verksamheten. ÅTTA minuter!!! JA just det jag har inte ens räknat tiden som betygsättningen tar varje vår men vi kna nog dra bort nån minut per vecka per elev. Sedan förväntas man förbereda prövningar och omprov. Varenda elevärende som måste förberedas, åtgärsprogram som ska skrivas, förälder som ska kontaktas, elev som behöver annan hjälp, varenda gång kopiatorn bråkar eller annan teknik inte fungerar eller varenda ord man måste läsa för att hålla sig uppdaterad inom sitt ämne tar från de där åtta minuterna i veckans om det finns per elev. Vilket gör att om man ser på allt annat som kan hända så kommer vi nog snabbt ner till att det finns 5-6 minuter i veckan per elev. 

Jag vet inte hur många gånger jag fått höra att ni lärare jobbar ju aldrig, Ni är ju lediga på alla lov. Jag blir lika förbannad var gång för lärare är nog den enda yrkeskategori som jobbar timme efter timme utan att få betalt. Se på min uträkning så ser ni ju snabbt att det är ohållbart. Tiden räcker inte! Jag har spenderat många lov med att rätta ifatt. Helger som jag spenderat med uppsatser som ska rättas och bedömmas. Allt som eleven produceras har eleven rätt att få bedömnt formativt eller summativ beroende på vilken uppgift det handlar om. OM man tittar på min uträkning så ser man snabbt att mina siffror är i underkant av vad saker och ting egentligen tar.

Lärare är hjältar som jobbar alldeles för mycket för alldeles för låg lön!

Till vårt land har det kommit ganska många nya invånare och det ställer en hel del krav på oss alla. Det ska läras svenska, utbildningar ska valideras och kompletteras och många ska utbildas i ett yrke. Så långt är allt bra men då kommer vi till det där med tid. Är det verkligen rimligt att man ska kunna bli undersköterska på tre månader (förslag här i min hemkommun), läsa till lärare på sitt modersmål, lära svenska på en arbetsplats eller läsa in 11 svenskbetyg på två år. Ibland skulle jag vilja skicka våra politiker till ett land där de inte kan språket, ja inte ens har samma skriftspråk, som vi för att de själva skulle behöva testa på hur svårt det är att lära sig ett nytt språk. 

Det är så förbaskat viktigt att de nyanlända ska komma ut i arbetslivet att man inte ger dem tid att lära sig språket ordentligt. Språket är nyckeln till kunskap och nyckeln till samhället. Men den nyckel vill man inte ge dem. Är det konstigt att vi får ett segrererat samhälle när vi inte ger de nyanlända chansen att ens lära sig språket på en så pass bra nivå att de känner att de kan och vågar tilltala en person med svenska som modersmål. 

De högutbildade vill man ska validera och komplettera sina utbildningar så fort det bara går. Det innebär att SVA03 och eventuella kurser på högskola och universitet helst ska vara klara innan de börjat. Att det tar cirka sju år att nå en språknivå som gör att man kan klara av ett mer vetenskapligt språk är det ingen som ens funderar över. Ingen av dem får eller har sju år på sig att klara av högre kurser.Då har nåt ljushuvud kommit på att vi skapar snabbspår. De får universitet och högskola på sitt hemspråk. Är du lärar kan du alltså läsa in pedagogiken som behövs på ett år på till exempel arabiska. Smart! Eller kanske inte! Vilka elever är det tänkt att de ska undervisa? Bara arabiska? Eller är det meningen att de ska kunna jobba i svenska skolor och undervisa på svenska? Vad ger det då eleven som suttit på snabbspåret? Ingen examen och inga högskolepoäng men de har fått lära sig om hur vårt system funkar genom undervisning på arabiska. När de väl genomgått snabbspåret så måste likväl komplettera med svenska som andraspråk och annat som behövs. Jag skulle tycka det vore intressant att veta hur många som genomgått snabbspåret och sedan fått arbete inom sitt yrke. Förkortar verkligen snabbspåret vägen till arbete?

Jag måste även ta upp den andra sidan av myntet. Eleverna! Allt för många tycks tro att 1,5 timmes lektion per dag är vad som behövs för att lära ett nytt språk. Så fort de lämnar klassrummet så går de ut och pratar bara modersmålet med klasskamraterna. De samlas runt borden i studiehallen och det enda de pratar är sitt modersmål. Sedan går de hem och tittar på TV och lyssnar på radioprogram från hemlandet. Allt ska gå snabbt och helst utan ansträngning. Kunskapen ska serveras på silverfat. När det sedan blir lov/ledigt så åker man till hemlandet eller till ett annat land där hemspråket talas och svenskan funderar man inte på. Att lära sig ett nytt språk så bra att man klarar sig ute i arbetslivet tar tid och kräver att man anstränger sig. Men det där med att anstränga sig och jobba hårt är något som allt för många varken vill eller orkar. Det är ganska många gånger som jag känt mig frustrerad för att inget händer. Jag tycker att jag jobbar för eleverna och jag fixar och trixar hur mycket som helst och lägger ner extra timmar för att det ska fungera och så får jag noll tillbaka. Det är då jag är glad för att jag jobbar med vuxna som trots allt har ett eget ansvar för att lära sig och ett eget ansvar för att planera sin tid.

Tid är lika med pengar och inget får kosta idag. Det får inte kosta i kontanter och det får inte kosta tid och det får inte kosta ansträngning. Vad blir reslutatet jo att vi lärare sitter i kläm och tyvärr slutar dertta med att vi skalar ner det centrala innehållet till det minimala. Vi vänder och vrider på det som står i styrdokumenten för att inte behöva sätta allt för många F. Vi förlänger kurser och sänker kraven. Det blir vårt bidrag till att minska kostnaderna. Minsta möjliga ansträngning på så kort tid som möjligt för att nå upp till de minimikrav som ställs. Vill vi egentligen jobba så? Nej det tror inte jag. Alla lärare brinner för att kunna sprida kunskap och för att kunna ge eleven så mycket som möjligt för att rusta dem för nästa kurs, arbetsliv och en plats i samhället. Kunskap är makt och nyckeln till samhället. Tyvärr har det skapats ett system där nyckeln inte är lika viktig som innan. Elever skickas vidare i systemet med en liten nyckel som de ska vara glada om den passar någonstans i framtiden. Lära för livet? Nä verkligen inte. Lära för att få ett E i betyg så fort som möjligt det är vad man gör idag.