Senaste inläggen

Av Arga Läraren - 30 november 2017 10:03

Det har varit lite mycket ett tag nu. Jag har fått in många texter att rätta så skrivandet här har blivit lidande.  Men jag ska bättra mig. Det lugnar nog ner sig på jobbfronten igen. Problemet är att det nu är december med allt vad julen drar med sig i saker som ska göras. Det är en hel del som ska vara klart innan man går hem och har ett välförtjänt jullov. Denna helgen ska alla ljusen tändas i hemmet för på söndag är det första advent och snart är detta året slut. 


Jag hoppas att bloggen ska få lite bättre spridning nästa år och jag är så glad för varje lilla gilla jag får för det är ett bevis på att det faktiskt är någon som läser det jag skriver. Jag har även fått nån ny kompis på Facebook där jag har en egen sida som heter just Arga Läraren.


Skoldebatten tystnar nog inte i första taget och nästa år är det valår så då ska man lova allehanda förbättringar för skola, lärare och elever. Vi får väl se vilka vallöften som kommer.  Detta från personer som inte sett en skola mer än nån timme på ett kort besök sedan de själva lämande skolan som elever. Fattar de inte att den bild de får se på sina korta besök inte är hela sanningen. de får oftast se en polerad bild av hur det verkligen är. Men jag ser fram emot att blogga mig igenom ett valår. Och vem vet kanske får Almedalen besök av Arga Läraren.

ANNONS
Av Arga Läraren - 27 november 2017 07:34

Jag tror inte det finns en enda kvinna som aldrig blivit utsatt för en sexuell kränkning. Detta är helt enkelt otroligt att det är så. Men tänk vad pojkar och män har kommit undan med i så många år. Redan i skolan fick man ju höra att "pojkar är pojkar" eller "han gör ju så för att han tycker om dig". Tyvärr lever denna mentalitet till viss del kvar. Jo det har blivit bättre men också sämre. Jag får nämligen en känsla av att de sexuella trakasserierna har blivit grövre.


Jag har under min lärarkarriär varit med om tre grövre fall av sexuella trakasserier/utnyttjande. I alla de tre fallen har det varit flickorna som man flyttat på. I två av fallen var det familjen som tog flickan ur skolan och flyttade henne. Ett av de fallen till en annan skola och i ett tillbaka till hemlandet där hon ganska snabbt gifte sig. Hon vara bara 14 år då. Endast i det tredje fallet var det myndigheterna som grep in och flyttade flickan till ett säkert boende. Inte i ett enda av dessa tre fall blev förövarna flyttade eller dömda. De kunde fortsätta sina liv som vanligt medan flickornas liv blev totalt förändrat. Först blev de sexuellt utnyttjade och sedan straffades de med att bli förflyttade, bortgifta och gömda. Och så finns det de som undrar varför flickor inte skriker högt eller protesterar när de blir utsatta. Att tala om vad som hänt innebär allt för ofta att offret, flickan, indirekt straffas igen. 


När man tänker på att det antagligen inte finns en enda kvinna som aldrig på något sätt blivit utsatt för sexuella trakasserier är en mörk tanke, men så tro jag att det är. Det är allt från kommentarer till våldtäkt, men allt handlar om att en kvinna blivit kränkt på grund av sitt kön. När jag sedan i andra meningen säger att det finns nog inte en enda man som inte på något sätt kränkt en kvinna på grund av kön. Det handlar om allt från att tigande titta på när en annan man kränker till att själv kränka en kvinna. Det räcker egentligen med att man som man inte säger till den man som tafsar eller kastar ur sig en kommentar som har en sexuellt anspelning. Precis som den som står sidan om och titta på när andra mobbar har en viss skuld i mobbningen så har den tyste mannen en viss skuld i de sexuealla trakasserierna. Problemet är nog att de sexuella trakasserierna på något konstigt sätt har setts som skämt och en rolig jargong vilket inte mobbningen gör. Att skrika hora eller bög i korridorerna i skolan har tyvärr blivit normaliserat. Det ingår i vardagsspråket. Helt vansinnigt att man låtit det gå så långt. Det är nog många unga flickor som blivit kallade både hora och slampa. 


När jag läser artikeln Tyst om sextrakasserier i Malmö skolor trots tusentals i upprop i Sydsvenskan får jag känslan av att man sticker huvudet i sanden när man säger att det förekommer inte på min skola. (flera rektorer uttalar sig) Tydligen är det så att anmäls det inte så finns det inte. Vilken härlig inställning, eller? Har de ens gått genom en korridor och hört hur man enkelt man häver ur sig ord som hora och slampa. Rektorerna i Malmö får nog vara så vänliga och vakna och inse sanningen att  sexuella trakasserier är lika vanliga på deras skolor som i övriga samhället. Jag har jobbat på skolor i Malmö så jag vet att det förekommer. Ordet hora är vardagsmat - och hur många gånger har jag inte hört frasen "jag ska knulla din mamma" eller "din mammaknullare". Tyvärr är det väl så att man på Malmös skolor blivit så van vid att höra dessa ord och uttryck att man ser dem som normala och en del av vardagen. Man hör eller ser inte vad som sker för att det sker för ofta. 


Metoo behövs och är bra. Sedan måste man bara se till att det inte går överstyr. Att så många kvinnor berättar kan bara leda till något gott. Männen är just nu lite förvirrade för deras plattform är lite i gungning så nu klagar man och undrar om man ens ska våga flörta med en tjej på krogen. Självklart kan männen göra det om de bara förstår att flörta innebär att man är med på det som sker båda två. Det är inte OK att tafsa på eller använda sexistiska ord hur som helst. Men om en kvinna vill bli tafsad på så får mannen självklart tafsa hur mycket han vill. Men han måste ha klart för sig att det är ok med kvinnan och har han tur så tafsar hon tillbaka och det kan leda till en trevlig stund i samförstånd.



ANNONS
Av Arga Läraren - 25 november 2017 10:24

Läste häromdan ett inlägg på FB (kommer tyvärr inte ihåg var) där trådskaparen ifrågasatte varför man inom skolan envisas med att skriva brev. Min första spontana tanke var "det är ju självklart att man ska kunna skriva ett brev" men när jag nu tänkt lite på det så är jag inte så säker på att jag tycker att det är så självklart längre. 


Vem skriver brev idag? Förutom formella brev i sitt arbete. Privat skriver man inte längre brev utan man mejlar och smsar varandra istället. Jag ska kanske byta ut mina egna brev-uppgifter till mejluppgifter. Kanske är det dags att titta på genren mejl och se vilka skrivregler som bör gälla när man mejlar. När jag då funderat på breven så dyker en annan genre upp som jag har någonslags hatkärlek till och det är krönikan. Jag älskar en bra och välskriven krönika. De duktiga krönikörerna har en fantastisk förmåga att att skriva om vardagen med humor, ironi och satir. Men att skriva krönika är svårt. För många av mina andraspråkare är det nästintill omöjligt. Men av någon anledning så hänger denna kvar den med och den dyker upp på NP-skrivande mellan varven. Här borde man kanske byta ut krönika mot att blogga. De flesta av våra elever vet vad en blogg är och många bloggar själv. Krönika är ett ord de sällan möter och nästan ingen "normal" människa skriver krönikor. Texttyperna tangerar att vara ganska lika men för eleverna tror jag det kan kännas tryggare att skriva ett blogginlägg om ett ämne än att skriva en krönika. 


Det finns säker fler genrer som börjar gå ur tiden tack vare dagens digitaliserade värld. Skolverket inför digitalisering i alla kursplaner hoppas de även uppdaterar sitt tänk vad gäller skrivuppgifter på NP där brev och krönika fortfarande dyker upp då och då. Brev på engelskan och krönikan på svenskan. 


Av Arga Läraren - 24 november 2017 07:15

till julafton!


De sista veckorna av terminen är här och med det kommer betygsstress och mycket annat. Det är nu som elever som riskerar få F börjar lämna in alla sina uppgifter för att få dem bedömda. Det är nu som många lärare är dränkta med jobb och dygnets timmar inte räcker. Fast majmånad är nog trots allt snäppet värre. Jag ser kolleger som sliter som djur varje december och varje maj. Har man 50-100 elever som ska ha betyg till jul så innebär det att man verkligen har mycket att göra. Att som jag jobba på komvux gör att det är lite lugnare. Även om eleverna där oxå lämnar in sista minuten och förväntar sig att läraren ska rätta och bedöma. 


Sena inlämningar är ett gissel och ställer till det för lärarna. När jullovet kommer är det verkligen välbehövligt. Tyvärr vet jag att det är många lärare som inte har möjligheten att verkligen vara lediga. De måste jobba under lovet på sin fritid. De roddar och fixar för att hinna fira jul. Många julklappar inhandlas de där dagarna men är ledig innan julafton för innan dess har man inte haft tid eller orkat. Sedan kommer julafton med alla de krav som julen står för. Men det är ju mysigt och familjetid. Har läraren sedan turen att kunna njuta fram till och med annandagen så har den tur. Men sedan börjar vårterminen knacka på dörren. .Den ska planeras. När datorn öppnas ser man att det ramlat in uppgifter från lediga elever...suck...lika bra att rätta dem så man kan starta vårterminen med en tom inkorg. 


Men med tanke på hur snabbt denna termin har gått så är det snart sommarlov. Och då hoppas jag på bättre väder än årets sommar bjöd på.

Av Arga Läraren - 22 november 2017 11:16

Skolinspektionen har rättat NP! Deras bedömningen stämmer inte med den rättande lärarens.  Oftast är det dock till elevens fördel så det är inget som eleverna förlorar på. Är det någon som rättat NP som blir förvånad över att matriserna tolkas olika? Jag tror knappast det. Det borde inte vara så men matriserna ger utrymme för tolkningar. 


Exempel från en matris i svenska år 9:


E: Elevens exempel är relevanta och något utvecklande, men begränsade till bråk mellan enskilda individer eller mycket allmänt hållna.


C: Elevens exempel är relevanta och det finns en fördjupning/utvidgning av resonemanget till en generell nivå om bråk mellan människor.


A: Elevens exempel är välfunna och det finns ett generellt resonemang om bråk mellan människor vilket bidrar till textens läsvärde.


Här ska man som lärare veta skillnaden mellan relevanta och välfunna, mellan något utvecklade och det finns en fördjupning/utvidgning, mellan en generell nivå och ett generellt resonemang och så ska man då bedöma om texten har ett läsvärde. Är det konstigt att lärare inte bedömer exakt lika?  Bara tolka kriterierna är svårt. Räknar man på fullaste allvar med att gränserna är solklara? Det handlar inte bara om att tolka orden i matriserna utan även om att den tolkning man gör ska vara gränsen mellan olika betyg. 


När man i NP-matrisen för textbedömning under helhetsbedömning (år 9) läser :


E - Textens innehåll och form är i huvudsak anpassade till syfte, mottagare och kommunikationsituation dvs. att ge läsarna av ungdomstidningen Nu perspektiv på bråk.


C: Textens innehåll och form är relativ väl anpassade till syfte, mottagare och kommunikationsituation dvs. att ge läsarna av ungdomstidningen Nu perspektiv på bråk.


A: Textens innehåll och form är väl anpassade till syfte, mottagare och kommunikationsituation dvs. att ge läsarna av ungdomstidningen Nu perspektiv på bråk.


Det enda som skiljer mellan de olika betygstegen är det som jag fetstilat. Och oavsett om det är år 9 , sva1,2 eller 3 så är orden de samma så det är upp till läraren att veta vilken nivå de ska ligga på i de olika kurserna. Detta är lärare oftast väldigt duktiga på och de vet instinktivt var gränserna går. Men det är och förbli subjektivt. På en skola kan man diskutera och prata om det men oftast stannar samtalet på den skolan och går inte längre. Detta innbär att läarrae på en och samma skola gör samma bedömning men den kan sedan skilja gentemot en annan skola.


Det som förvånar mig är att Skolinspektionen är förvånade. Sedan undrar jag vad det är som gör att de har tolkningsföreträde. Hur kan det vara så att juse deras tolkning av kriterierna är den rätta? Om man sedan betänker att deras uppgift är att leta fel så gäller väl det här med. Hur vet vi att de har en klar bild av skillanden mellan i huvudsak anpassade och relativt väl anpassade? Så vad är det som säger att deras rättning är den rätta?

Av Arga Läraren - 20 november 2017 11:16

 

Fram med silverfatet för det är väl så allt ska serveras?


Vad sysslar vi med? Hur mycket ska vi serva eleverna? 


Jag jobbar med vuxna men är de bättre än våra ungdomar? Nä, tyvärr tror jag inte det. Ibland undrar jag vad jag sysslar med när jag sitter vid min dator och googlar fram information till en elev som de lika bra kunde sökt efter själv. Varför ska jag söka de där flippade klassrummen på Youtube? Om det är något man som elev inte förstår varför kan man inte själv söka informationen. Den finns ju där. Internet är ju fantastiskt och på Internet finns Youtube och på Youtube finns hur många filmer gjorda av fantastiska lärare på flera olika språk. En helt fantastisk kvinna vid namn Anwar Katran har lag upp filmer där hon förklarar det viktigaste inom svenskan på arabiska. Vem är det som sitter och letar bland hennes arabiska filmer för att kunna skicka länkar till eleverna - jo det är jag! Jag sitter och översätter från svenska till arabiska, kopierar översättningen för att kunna använda den som sökord. Jag söker på hur många språk som helst tack vare google översätt. Idioti, ja! Men likväl så gör jag det. Jag serverar allt på silverfat. 


Det som sedan gör mig ännu mer irriterad är att när jag väl serverat allt och googlat och länkat så läser de inte på sidorna jag länkat till och de tittar inte på filmerna jag letat upp. Om man ska jobba med att använda källor och man har fått texter och filmer som handlar om hur man gör och ändå skippar att källhänvisa. Vems är då felet? Är det mitt? Ja! säger tyvärr en del för jag måste ju ha missat något någonstans. Jobbar man med ungdomar och barn så är det alltid lärarens fel, eller hur? Jag jobbar som tur var med vuxna så felet är lite mindre mitt för de är ju vuxna. Det måste vara fel på filmerna! De var inte tillräckligt roliga för vi ska ju roa medan vi undervisar. Där är problemet. Det var inte roligt att lägga 10 minuter på att titta på en film om källhantering. Snälla rara kolleger som lägger upp flippade klassrum på Youtube gör dem lite roligare. 


Jag hoppas ni fattar att jag är ganska ironisk. Jag börjar bli trött på att curla, trött på att roa, trött på sílverfatet. Måste allt var roligt? Måste allt gå sådär himla lätt? Måste alla serveras på silverfat? 



Av Arga Läraren - 20 november 2017 04:00

Jag är en tekniknörd av stora mått och älskar alla nya prylar som kommer ut. Min dator och min telefon är väldigt kära ägodelar och jag fattar att våra barn måste kunna mer om den digitala världen än vad jag kan för det är den värld de kommer att lev i. Fast jag är även konservativ nog att tycka att papper och penna inte är att förakta. Man behöver kunna använda båda delar. Elever idag antecknar inte. De begär att få utskrifter av mina föreläsningsanteckningar och de begär att få en kopia av min Power Point. De blir även väldigt nervösa när jag tar fram sudden för att rensa på vitatavlan om de inte hunnit fotografera mina anteckningar först. Bra tycker ni säkert på så sätt missar de ju inte nåt.


Jo, tänka sig att de gör de verkligen. Att anteckna med en penna på papper är en mycket bra och väl beprövad inlärningsstrategi. Testa med era elever att säga till dem att på provet får ni ha fusklapp med er. Men den ska vara skriven för hand och inte större än 5X10 cm. Följdfrågan blir "Får vi skriva på båda sidor?" Ja självklart får de göra det. De kommer att lägga ner massor tid av att korta ner och ändra på den fusklappen för att få med allt det viktiga. Helt plötsligt är de grymma på att hitta stödord och nyckelord. De skriver och formulerar om. Jag lovar att hemma i papperskorgen ligger ett gäng utkast som inte blev bra nog. De korrekturläser och redigerar sin fusklapp. De gör helt enkelt allt det där som vi lärare vill att de egentligen ska göra för att lära. Jag tror att den lappen är det allra bästa referat i punktform som de någonsin har producerat. Det roliga är att när sedan provdagen kommer är det ingen (eller nästan ingen) som behöver använda sin fusklapp för de kan varenda ett dugg som står på den. Det kan de för att de har arbetat med sin fusklapp med papper och penna och inte med ctrl c eller bara genom att läsa lärarens anteckningar. En sak till jag lovar att det finsn inte en enda lapp som är skriven med en trubbig penna. För man kan inte skriva liten text med en trubbig penna om man vill kunna läsa den. Det finns inte heller ord som är överstrukna med en stor plump för det tar oxå plats. De har behövt varenda millimeter på pappret till text som går att läsa och som är viktig för att de ska klara provet. Man kan ju då undra vad som är viktigast att de inte har en fusklapp eller att de har lärt sig det man lär ut. Det skriv många fusklappar man inte vet om men det är inte många av dem som används för genom att producera en bra fusklapp lär man sig det som står på lappen. Det är nämligen genom fusklappen man summerar och värderar den information man har fått i klassrummet.


Den text de får skickat till sig eller de bilder de tagit av tavlan med sin mobil kommer aldrig att bearbetas. Den får finnas och den läses på sin höjd några gånger innan provet. Det är genom bearbetningen man lär sig bäst. Papper och penna är fantastiska redskap för inlärning. Det tar mig till nästa dilemma med digitaliseringen. Deras handstil!! Hujeda mig så många det finns som på gymnasiet skriver som sjuåringar. Stora klumpiga bokstäver och de kan inte heller läsa mer än blockbokstäver. Skriv för guds skull inte med skrivstil på tavland för hälften av dina elever kan inte läsa det - en fjärdedel kan och den sista kan delvis tolka det du har skrivit och gissa sig till vad det står.


Jag jobbar mycket med datorer och min undervisning är digitaliserad men jag har även pappersuppgifter. Vi kan inte göra allt på datorerna. Jag är inte säker på att jag gillar att man nu ska skriva de nationella proven på dator. Jag ser att det kommer att underlätta rättningen på många av proven om de rättas digitalt. Men inom språk kan det blir svårt då svar måste värderas och en uppsats kan ha så många olika delar som ska sammanvägas. Nu vill man ju att även den ska skrivas digitalt fast rättningen blir lika manuell som innan. Det vi måste göra däremot är att se till att eleverna kan använda papper och penna. Ja jag måste ju erkänna att ibland hade jag önskat att mina pappersuppsatser hade varit skrivna med hjälp av en dator för många elevers hanstil är en katastrof. Det finns allt för många som skriver helt oläsligt. Kanske man ska införa handstil som ett betygskriterie. Jag minns de där abc-böckerna jag hade. Där man skrev stora och små bokstäver i små rutor och med hjälplinjer. Man fick skriva tills fröken var nöjd. Sedan när man började trean, tror jag det var, då introducerades skrivstil. Vilken lycka och besvikelse! Jag hade ju sett mamma och mormor fina snirkliga bokstäver och så får jag lära mig den nya varianten där man i princip bara band ihop bokstäverna.


Jaha är det nog en del som säger och vad ska då det där vara bra för. Vem har nytta av att kunna skriva snyggt eller kunna skriva skrivstil. Jag tror dock att det är bra. Varför? Jo för att genom att träna varje bokstav för sig så fick man en koppling till dem i hjärnan och den kopplingen var sedan till hjälp när man skapade ordbilder.  Och genom att själv skriva bokstäverna om och om igen så de blev snyggare och snyggare fick man även lättare att läsa och tolka andras handstilar. Idag protesterar eleverna om jag skriver skrivstil på tavlan för de säger att de kan inte läsa det. De vill helst att man bara skriver versaler för de är enklast att läsa. De vill införa typsnittet arial på vita tavlan. De har inte fantasi att ens försöka klura ut vilka bokstäver som finns på tavlan för även här är man bekväm. Kan man inte läsa direkt så får det vara. Ska man verkligen anstränga sig för att kunna läsa? Haha de ska vara glada för att de inte har 50 nationella prov skrivna för hand att rätta där man som lärare får gissa, tolka och använda all fanstasi man har för att kunna läsa och tolka det de har skrivit. 


Pennan måste tillbaka in i klassummet som ett lärverktyg. Det ena kan inte utsluta det andra. Pennan funkar även när Internet ligger nere och det är strömavbrott så den är verkligen inte att förakta. 

 

Av Arga Läraren - 18 november 2017 04:00

Allt ska vara så in i nordens korrekt hela tiden. Man kan inte säga vad man tycker och tänker utan man måste väga orden innan. Risken är att om man tycker något som inte passar så får man kommentaren "Och du ska vara lärare". Herregud ja! Surprice - lärare har också åsikter. 


Vi måste lära oss skilja på person, beteende och åsikter. Bara för attjag inte tycker att Burka och Niqab inte hör hemma i skolan eller i Sverige överhuvudtaget så innebär inte det att jag är rasist eller islamofob. Det innebär enbart det att jag inte tycker att kvinnor ska behöva täcka sig på det viset. Jag tycker inte heller att man ska ha uppdelade badanläggningar där inte kvinnor och män kan bada samtidigt. Jag gillar inte heller att man i skolor sätter barnen i olika delar av bussen bara för att de är av olika kön. Jag blir även förbannad när jag hör mina kvinnliga elever berätta om hur de har det. Kvinnor som lever skyddade för att de valt att ta av sig slöjan och inte velat gifta sig med den som släkten valt. På grund av att de stått upp för sig själv så ska de dö. De ska dö för att de tagit av sig slöjan. Utan slöja är de horor och dåliga muslimer. Detta gör mig helt enkelt riktigt arg. Jag har även mött kvinnor som knappast vågar gå på lektioenrna på SFI för att det är en manlig lärare och hon vet att när hon kommer hem får hon stryk för att hon hälsat på och tilltalat en man. Den mannen var läraren. Tänk om kvinnan skulle satt sig sidan om en man i klassrummet...ojoj ... då hade hon nog varit både gul och blå dagen efter. (kvinnan är inte kvar med mannnen som slog längre)


Jag är varken rasist eller islamofob för att jag inte gillar att mannen har makt över kvinnorna. Jag kritiserar detta system oavsett etiskt ursprung. Kvinnor måste få styra och besämma själva vem de pratar med och vem de umgås med. Jag har precis rättat en text där eleven berättar om hur en kvinna blir bortgift mot sin vilja. Hon får inte gifta sig med den man som hon älskar utan måste gifta sig med den man som familjen har valt. Jag möter detta på olika sätt var och varannan dag. Att jag inte gillar detta gör mig inte till rasist, feminst ja, men rasist nej!


Vi måste våga kritisera systemfelen. För att man kritiserar systemen innebär inte att man kritiserar personerna. Vi måste kunna kritisera olika religioner, olika politiska beslut och det ökande våldet utan att kallas för rasister. Det har inte med rasism att göra. Det skjuts hej vilt i våra storstäder men gud nåde den som vågar säga nämna etiskt ursprung när man diskuterar detta. Den personen är ju rasist. Antisemitismen ökar i Malmö men gud nåde den som vågar säga att det är muslimer som ligger bakom - den personen är ju rasist. Kritisera heller inte tiggeriet som ökar för om du inte gillar att det sitter tiggare utanför affären så är du ju rasist, eller hur?


Det roliga är att de enda som kan vara rasister är svenskar. Hur gick det till? Omvänd rasism vad är det? Är inte rasism rasism oavsett vem som hatar en annan etisk grupp? Är det inte lika rasistiskt att säga svenne som att säga blatte? Kan en "icke-svensk" dömas för hatbrott mot en svensk? 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se