Senaste inläggen

Av Arga Läraren - 2 november 2017 05:00

Jag har inte kunder jag har elever. När man började prata om elever som kunder blev produktion viktigt. Man ska producera betyg på löpande band. Att sätta ett godkänt betyg blev viktigare än att utbilda för framtiden. Lära för livet vilket nonsens. Det låter jättebra men är det verkligen det man sysslar med? Grundskolan är fortfarande något lugnare på den här fronten fast i produktionens anda har klasserna blivit större och lärararnas arbetsbörda ökat. Det ska skrivas rapporter och åtgärdsprogram. För en del år sedan hade jag en skolchef som tyckte att jag skulle skriva en handlingsplan för att få stopp på fyrverkerierna inomhus. När han sa detta hade precis en raket smällt av bakom ryggen på mig. Visst var jag upplagd för att skriva en handlingsplan, knappast, jag hade bry nog med att hålla smällandet på avstånd så att ingen skadades. Jag skrev ingen handlingsplan för det tyckte jag han kunde göra utan jag fortsatte jaga elever och raketer i korridorerna istället.


När sedan kunderna kommer till gymnasieskolan ska det produceras betyg på löpande band. På tre år ska varje elever ha 20-25 betyg i olika kurser. Jag hade ca 100 elever som skulle betygsättas och 100 skriftliga omdömen per termin som skulle skrivas. Utöver det hade jag 15 mentorselever som var mitt ansvar vad gällde föräldrakontakt med mera. Till 100 elever ska man som lärare indivianpassa undervisningen. Lycka till säger jag bara. Det finns ingen som klarar av detta. Alla lärare jag mött gör så gott de kan men klarar inte av detta till 100% vilket innebär att kunden blir lidande. Det finns alltid en eller två elever, förlåt kunder, som inte får den anpassning de borde ha. Tre av fem klasser som jag hade skulle det året även skriva nationella prov med tre delmoment i varje prov. Dessa skulle jag rätta och bedöma. Det är skrattretande att det finns de som är avundsjuka på att lärare har lov. Alla mina lov, utom sommarlovet, gick åt till att rätta allt det som jag inte hann med under min arbetstid. Hade jag klarat av att se eleverna som kunder så hade jag kanske kunnat gå hem och stänga dörren för att hålla helg eller njuta av att ha lov. Men då jag tycker att det är elever jag har och inte kunder så ser jag en människa, en ung person, bakom varje betyg och rättning. Det var ju inte deras fel att min tjänst höll på att knäcka mig. 


Jag gjorde då en kalkyl på hur min arbetstid var fördelad. Jag undervisade ca 17 timmar i veckan - hade 3,5 timmar möten varje vecka. Sedan var det mentorstid 30 minuter i veckan. Sedan insåg jag att mycket tid gick åt att ta mig från klassrum till klassrum. Ena lektionen kunde vara på 4:e våningen i ett av husen och nästa var i ett annat hus på 2:a våningen. Mellan lektionerna hade jag som mest 25 minuter men mellan vissa bara 10 minuter. Ställtiden var nog 1,5 timme i veckn. det var den rid jag hade sammanlagt mellan de olika lektionerna som enbart gick åt till att förflytta mig och förbereda lektion i nästa klassrum. Vissa dagar började jag undervisa klockan 8.00 och hade tid till min första kopp kaffe klockan 12.55 när jag även fick äta lunch. Det var inte mycket rättning man han med den dagen för sedan var det APT-möte i över två timmar. Jag hade 14 lektionspass att förbereda vaje vecka. Om man räknar med 20 minuters planering/kopiering och 10 minuters efterarbete så blir det sammanlagt 7 timmar. Varje vecka hade jag minst en timmes elevsamtal respektive föräldrasamtal. Sedan hade jag läxhjälp 1 timme i veckan. 1 timme i veckan skulle jag var tillgängig för att kunna vikariera om någon lärare var sjuk vilket ofta hände. Den timmen kunde man få undervisa/underhålla eleverna i vilket ämne som helst. Vissa veckor var värre än andra. De veckor vi hade klasskonferanser var rena vansinnet. Eftersom jag hade ett sådant ämne som plockade upp elever från olika klasser så hade jag elever i nio olika klasser och var tvungen att sitta mer i alla de konferanserna. När det sedan var dags för de nationella proven var det lika mycket att göra. Men tillbaka till veckans tider. Sammanlagt var jag schemalagd med olika aktiviteter 31,5 timmar i veckan. Det gav mig 13.5 timmar till rättning varje vecka inkluderat min förtroendetid. Delar jag detta på 100 elever så blev det ca 8 minuter per elev till rättning och bedömning i veckan. Det tar mer tid än 8 minuter att rätta och urkundskontrollera en inlämnad uppsats. 


Tidsbrist, stress och utbrändhet är reslutatet av att elever inte längre är elever utan kunder. Varje elever har en prislapp runt halsen - skolpengen. Den skolpengen vill alla skolor lägga i sin kassa. I kundernas ögon är bästa skolan den som ger bäst betyg med minsta möjliga ansträngning. Jag har haft elever som med stolthet berättar att de minsann inte läst en enda bok under hela sin skoltid (tills han mötte mig). En annan elev kom in i klassrummet och var mycket upprörd över att boken som han skulle läsa inte var filmatiserad. Dessa elever hade klarat sig igenom hela grundskolan utan att läsa en enda bok. Att det påverkar både ordförråd och läshastighet vet vi men ibland undrar jag om lärare är så trötta och pressen är så hård från elever, rektorer och föräldrar att man godkänner elever som man egentligen inte borde godkänna. Att detta är att göra eleverna en björntjänst är det ingen som tänker på. Man måste bygga från grunden. Och har man inte byggt en stabil grund så kommer nästa våning inte att gå att bygga. Det samma gäller kunskap - det nya man ska lära bygger på det man redan vet och om man inte vet tillräckligt kommer man inte kunna förstå det nya.


Då kommer vi till den tredje skolformen som jag har erfarenhet av och det är Komvux. Äver här har kunderna en prislapp runt halsen och man gör allt för att locka kunderna till sin skola. Ibland tror jag att mina kolleger är mer trollkonstnärer eller illusionister än lärare. Det fixas och trixas på alla fronter. Ledorden är flexibelt och snabbt. Kunden ska kunna komma och gå som den vill och vara med på de lektioner de känner för. Närvaroplikt finns inte bland vuxna. Det finns de som uppbär ekonomiskt stöd av något slag som kommer en gång i veckan om man som lärare har tur. Vad de gör resten av tiden vet jag inte men på lektionerna är de inte. Sedan har vi det där med att hålla tider. Varje lektion är det någon eller några som kommer försent. Oftast är det samma personer. De har insett att de kan ramla in när de vill för vi kan ju ändå inte göra mer än öppna dörren och släppa in dem. Jag stänger sällan min dörr det är inte lönt. När sista eleven dykt upp är det dags för den första att gå. 


All frånvaro är inte enbart elevernas fel. Nä nu kommer vi till nåt som irriterar mig en hel del. Det är när arbetsförmedlingen får för sig att en elev som har gått en halv kurs ska gå på praktik. Eller blir ivägskickad till en annan kurs i arbetsmarknadens regi. Vad ska eleverna då göra? De måste går på det som den som håller i deras försörjning säger att de ska göra. Det händer för jämt att elever försvinner 4-5 veckor för att de måste göra annat. Sedan finns det även de elever som påbörjar en kurs med bidrag av något slag och avlutar sin utbildning för att de ska få socialbidrag. Det är de som inte vill låna pengar för att studera för att det strider mot deras tro att betala ränta. Socialens regler är att man kan inte studera och få socialbidrag. Vilket är rätt för det finns sätt att finansiera sina studier man får ta ln precis som alla andra.

ANNONS
Av Arga Läraren - 1 november 2017 05:00

Kortare sommarlov - längre skoldagar - fler undervisningtimmar är det lösningen? Nej! Det är rent ut sagt skitsnack. Det kommer inte göra någon nytta alls. Det som behövs är effektivare tid. Eleverna behöver jobba på lektionerna. Använda tiden effektiv och inte slösa bort sin och lärarens tid. Det behövs lugn och ro i klassrummen. Då kommer vi nå målen betydligt bättre än vad man gör idag. Lärare måste få verktyg som hjälper dem att ha en bra arbetsmiljö i sitt klassrum. Det MÅSTE finna konsekvenser för den som inte kan följa reglerna utan att läarren ska agera ordningspolis både inne i och utanför klassrummet.


Varenda en politiker som kommer med förslag på lösningar borde gå ut och ta ett vikariat en vecka eller två på en av de där skolorna som har sämst resultat så skulle de få en helt annan bild av hur det är. De fattar jag ju inte hur det är att vara i ett klassrum idag. De inser inte hur mycket tid som går åt till att bara få arbetsro i ett klassrum. De borde vara nån sort Lärare Undercover fast de ska gå in i klassrummen utan handledare och vara så ensam som de flesta lärare är i ett klassrum. 


Mer tid i skolan är lika med mer bortslösad tid. Ja jag är medveten om att detta är provocerande och att det finns många duktiga lärare där ute som har kanonbra miljö i sin klassrum. Jag klandrar inga lärare utan jag klandrar politkerna och Skolverket. Lärare har inte ett enda dugg att sätta emot när elever bråkar och förstör för resten av klassen. Detta är lite bättre på gymnasiet men i grundskolan är det katastrof. Kastar man ut en elev från klasssrummet för att situationen inte är hållbar så innebär inte det enbart att vederbörande går ute i korridorerna och stör andra och den lärare som kastat ut eleven måste sedan erbjuda den eleven att ta igen tiden en annan gång. Ja under vilken tid då? Lärarens undervisningsfria arbetstid? Ja det är det enda som finns. Det innebär i sin tur att rättningstiden som behövs för att kunna rätta och bedöma de andra elevernas arbete blir kortare. För det är av den tiden man måste ta.


För en del år sedan var jag på studiebesök på skolor i England. Jag besökte bland annat en skola som varit rödlistan och hotad med stängning om inte resultatet blev bättre. Jag frågade då rektorn vad man hade gjort för att lyckas bli en av de tre bästa i den landsdelen. Svaret var lite oväntat men inte helt. Han berättade att de hade börjat med att införa skoluniform och med uniformen upprättat disciplin på skolan och i klassrummen.  Inga elever rörde sig utan tillstånd i korridorrerna. Som besökare var man tvungen att registreras och bära en besöksbricka. När det var rast åkte alla elever ut på skolgården. Det var bara för dem att lyda. Det som inte visade läraren respekt eller på något annat sätt bröt mot reglerna kunde stängas av en dag eller två. De fick då hemarbete och ett strängt samtal togs med föräldrarna. Det var knäpptyst på lektionerna och alla gjorde det som läraren sa. Jag såg inte en enda mobiltelefon på hela dagen. 


Problemet med skolan är att eleverna kan göra som de vill utan konsekvenser. Jag vet ingen annan arbetsplats där man kan slåss, välta stolar, kasta skräp på golvet, spotta i korridorerna, rita på väggarna, slå sönder toaletter, sexuellt kränka, mobba, hota...ja listan kan göras lång... utan att det man gör får konsekvenser. Skolplikt i all ära och jag tycker att alla ska ha rätt att gå i skolan men till den rätten måste det kopplas ett ansvar. Alla ska kanske inte ha rätten att gå i den vanliga skolan eller en vanlig klass. Den som stör och förstör måste få veta att man inte gör det utan att det finns konsekvenser. Även föräldrarna måste ta ansvar för vad deras barn hittar på i skolan. Har de slagits så kanske de ska vara hemma nån dag och pappa eller mamma får ta hand om dem hemma istället. Det är mamma och pappa som får se till att hemarbetet blir gjort så att eleven i fråga inte kommer efter. Mamma och pappa kanske måste komma till skolan för att sitta med på lektionerna ett par dagar för att eleven ska kunna återgå till skolan efter avstängningen. 


Det behövs inte mer tid i skolan det behövs effektivitet. Det görs så mycket annat  lektionerna än skolarbete. Hade eleverna suttit ner och varit tysta så hade en del varit vunnet. Hade de sedan haft penna med sig så hade även det hjälpt. Jag fattar inte hur man ens kan gå till en lektion utan att ens ha en penna med sig. 


Jag har ordning i mitt klassrum och har alltid haft. Men ändå så har jag råkat ut för både det ena och det andra. Jag har blivit slagen, hotad och fått lacken på bilen repad. Varför? Jo för att jag säger ifrån och inte ger mig. De elever som ville lära sig har efter de lämnat skolan beskrivit mig som modig för att jag inte backat utan stått kvar och krävt ordning. Minns en gång när jag skulle ta fotbollen från en elev som tyckte han skulle sprarka runt den i matsalen. Bara en sådan enkel och självklar sak som att man inte sparkar boll i matsalen skapade en konflikt som slutade med att jag fick veta med ganska tuffa ord vad jag var för en människa. Situationen blev hotfull och obehaglig men jag kan ju inte ge mig. En annan gång skulle jag avhysa en elev som inte fick äta i matsalen på grund av att han hotat och uppfört sig så illa att han inte fick vara där. De andra eleverna kände sig hotade. Då blev jag hotad så grovt att det ledde till en polisanmälan och även rättegång. Eleven som repade min bil hotade även med att skära sönder däcken. Jag ringde hem och sa ifrån om att jag behövde ha alla mina extra hjul/däck i bilen. Jag körde omkring med en extra uppsättning däck i bilen för att vara säker på att jag skulle kunna komma hem från jobbet. Allt detta för att jag begärde att eleven skulle be om  ursäkt för sina fula ord mot mig. Jag lovar att det var inget vackert han sa. Den eleven hotade fler lärare än mig så det slutade med att han fick byta skola, men oftast finns det inga konsekvenser. Elever som slagit på personal eller på andra elever är i skolan dagen efter som vanligt. 


I skolan gäller inte samma regler som utanför skolgården. På skolgården kan elever slåss, hota och kränka andra utan att det sker något. Det vet eleverna. Du kan kalla din lärare precis vad som helst och ändå sitta i lärarens klassrum dag ut och dag in. Vad kan läraren göra? Mer än säga fy på dig. Jag ska ringa dina föräldrar. Den elevens föräldrar har redan gett upp. Jag har sett många fall där dessa elever styr hemmet med. De vet att inte ens föräldrarna kan göra något. Vilka konsekvenser kan man använda. Ta telefonen, datorn eller ge dem utgångsförbud. Fungerar tyvärr inte. "Ungen" går hemifrån ändå och så stjäl de en dator och en telefon så var det problemet löst. Det finns allt för många unga som har tagit makten i hem och i skola. De vet att inget händer de kan göra vad de vill. De säger vad de vill och att slå på kompisen eller kränka någon inom skolan område är i princip tillåtet. De får ju komma tillbaka dagen efter ändå och kan fortsätta som vanligt.


Jag har mött elever som på en grundskola kommer med skottsäker väst till klassrummet. Sett elever som sätter skräck i en hel skola. De styr skolan med en järnhand. Kommer de in i matsalen och någon sitter på "deras plats" så ser man hur de enbart med en blick får den som vågat sätta sig på fel stol att flytta sig. Behövde de något så tog de det. Tog är kanske fel ord de behövde liksom inte stjäla utan de sa bara - ge mig en tia! och spände ögonen i en annan elev som då snabbt plockade fram tian. Nu är det inte lönt att fråga - vad gjorde skolan? Jag kan tala om att skolan gjorde hur mycket som helst med de medel de hade. Där fanns tuffa rektorer som ibland till och med gick emot skolverkets rekommendationer och skollagen för att få ordning. De polisanmälde nästan varenda slagsmål och varenda grövre kränkning men då eleverna sällan var över 15 så lades oftast fallen ner utan åtgärd. Högen med incidentrapporter kan jag tala om var väldigt hög. Tyvärr finns det inte mycket att göra för elevens skolplikt går före allt. I flera fall slutade det med hemundervisning. Eleven fick inte komma till skolan utan lärarna fick gå hem till dem istället och undervisa dem i deras hemmiljö medan föräldrarna fanns på plats. Det är dock inte en bra lösning - det är som att pissa i stövlarna för att man fryser - det hjälper för stunden men sedan blir det bara värre. Det måste finnas konsekvenser och konsekvenserna måste även drabba föräldrarna så att de vaknar. Stänga av elever som stör- specialklasser - specialskolor/internat kanske?


Det handlar inte bara om att straffa buset utan även att skydda de som vill lära och ge dem en bra arbetsmiljö. Buset fortsätter och det straffar de duktiga eleverna som inte får arbetsro. Det är de lugna väluppfostrade eleverna som kommer till skolan med en klump i magen och som helst vill slippa gå uta på rasten eller ens ha en längre lunchrast. Är inte dessa elever värda en trygg skola och ett långt härligt sommarlov då de kan ladda batterierna?




ANNONS
Av Arga Läraren - 16 oktober 2017 11:11


Barnvakt, Barn Pedagog, Nanny


Den 1:e november är tänkt att jag ska dra igång bloggen på allvar och målet är att varannan dag göra ett nytt inlägg. Jag har valt att skriva under pseudonymet Arga Läraren för att kunna vara mer rakt på sak. Ja jag kan hålla med om att jag borde stå för mina åsikter vilket jag faktiskt gör men jag är inte säker på att min arbetsgivare eller mina tidigare arbetsgivare kommer att gilla att jag gör det här på mitt sätt. Ni får kalla mig feg för det finns en viss feghet i det men även den fegheten står jag för. Så det är inte ens lönt att ni tar upp det. Vem vet en vacker dag kanske ni får veta vem jag är. Men än så länge väljer jag att hålla det hemligt. 


Arga Läraren - ja det är lite stulet det med. Arga Snickaren var väl först sedan fick vi en Arga Bibliotekarien och det finns säkert fler Arga som jag inte vet nåt om där ute nånstans.


Jag jobbar som lärare ett av de bästa jobb man kan ha. Tro det eller ej men även om jag är arg över många saker så älskar jag mitt jobb. Att undervisa är toppen. Den där känslan när man ser hur poletten trillar ner hos en elev är en av de bästa upplevelser man kan ha. Det är roligt att planera lektioner och lära sig nya saker. Jag lär mig av mina elever varje dag och det är fantastiskt. Mötet med elever från olika länder är fantastiskt även om man får se många saker man helst skulle vilja slippa. Just nu jobbar jag med vuxna och jag möter allt för många kvinnor med otroliga historier som jag tyvärr inte kan dela med mig för de lever under skyddad identitet. Jag möter människor som flytt från krig och förtryck. Jag möter de som kommer hit med inställningen att Sverige är fantastiskt och de jobbar hårt för att nå sina mål och för att åter kunna utöva det yrke som de i hemlandet har utbildat sig till. Tyvärr möter jag även de som ser skolan som ett vuxendagis - ett ställe att fördriva tiden på. De kommer kanske på en eller två lektioner i veckan och sedan sitter de på ett fik nånstans och diskuterar på hemspråket. Det är för att kunan diskutera bland annat den attityden jag väljer att vara anonym.


Det finns så många skolvetare som inte satt sin fot i en skola på väldigt många år. Det tycker, tänker och framförallt kritiserar de skolan. Att vara lärare, polis eller jobba inom vården är inte lätt. Alla tycker och alla har en åsikt om hur saker bör göras. Ibland känns det som om hur man än gör så finns det någon som står bakom en redo att sticka en kniv i ryggen på dig. Aftonbladet och Expressen är snabba med att plocka upp allt sådant och göra rubriker av det. Skulle till exempel polisen använda vapnet i tjänsten får han skit för det och om han inte använder vapnet i tjänsten får han skit för det.


Att vara lärare är inte lätt för alla tycker att läraren inte vet tillräckligt. Läraren ska kunna det mesta om anorexia och bulimi för läraren bör upptäcka det. Nästa stund tycker en annan organisation att lärare vet för lite om högfunktionsautism. De med diabetes tycker läarren ska ha extra kunskap om sjukdomen. Läraren ska stävja näthatet vilket också kräver specialkunskap. OM jag gogglar "lärare kan för lite om" får jag följande träffar


  • Lärare kan för lite om adhd
  • Lärare kan för lite om internet.
  • Lärare kan för lite om medier.
  • Lärare kan för lite om nya skolan 
  • Lärare kan för lite om förintelsen
  • lärare kan för lite om sina ämnen
  • lärare kan för lite om neuropsykiatriska diagnoser
  • lärare kan för lite om nazisterna
  • lärare kan för lite om IKT:
  • Lärare kan för lite om mobiltelefoner som lärverktyg

 

Ändrar jag sökningen lite och byter ut ordet kan mot vet så får jag upp lite till

 

  • Lärare vet för lite om diabetes hos elever
  • lärare vet för lite om diagnoser.
  • lärare vet för lite om bråk (inte matte)
  • Lärare vet för lite om handikapp.
  • lärare vet för lite om romer.
  • lärare vet för lite om problematiken med plagiering.
  • lärare vet för lite om små barns möjligheter att lösa matematiska problem.
  • lärare vet för lite om hur man skulle kunna arbeta med hållbar utveckling
  • lärare vet för lite om näringslivet
  • Lärare vet för lite om funktions-nedsättning
  • Lärare vet för lite om kränkningar på nätet
  • lärare vet för lite om hur ungdomars vardag ser ut.
  • lärare vet för lite om vad religionen kan betyda för deras muslimska elever.

 

Ja det är en hel del man förväntas veta och ta ansvar för som lärare. Det gör jobbet både utmanande och svårt. Lärare är inga supemänniskor som kan allt även om de faltiskt kan väldigt mycket. Lärare är vanliga männsikor som brtinner för att göra skillnad. Så gott som alla lärare jag mött brinner för sitt jobb men jobbar alldeles för mycket på sin fritid.

 

Jag jobbar idag med vunxenutbildning men har jobbar inom flera andra skolformer både privata och kommunala. Jag har undervisat från år 6 och hela vägen upp. Jobbat på grundskola i ett av de där utsatta områdena och ett av de lite mer priviligierade områdena, på yrkesgymnasium och på teoretisk gymnasium. Så jag har sett en del och kan jämföra. Och ute där finns alla goda och glada kolleger som jag mött genom åren. Flera av er har insprirerad och motiverat mig. Ja en och annan har även irriterat mig men jag har säkert irriterat någon eller några med så det kan gå på ett ut.

 

Jag hoppas självklart att jag ska få några läsare som vill diskutera och kommentera så att debatten blir levande.

 

Jag kommer däremot inte acceptera personliga påhopp eller kränkningar. Jag hoppas att språket ska hålla en god ton - självklart kan jag acceptera en och annan svordom om de håller sig till de gamla hederliga. Kommentarer kan komma att raderas på grund av ovanstående.

 

Lämna gärna kommentarer på saker ni tycker bör diskuteras här.

 

Ha det gött

Arga Läraren

 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se