Ordet individ är väldigt viktigt. Alla lagspelare ska vara individer. Wow det är ju precis det Zlatan Ibrahimovic är. Han är en lagspelare som är en klar och tydlig individ vilket han ofta fått lite skit för. Han har inte fattat att man ska bara vara lagom mycket individ. 

I skolan handlar det inte om laget utan om individen. Varje individ har rätt att bli sedd, vare sig de vill eller ej. Problemet är att styrdokumenten ger mycket lite rum för individen. De talar om individanpassning och allas rätt till anpassning. Men för våra grundskoleelever tar denna anpassning slut på våren i nian. När det är dags att lämna grundskolan för att gå vidare i livet så förväntas alla ha nåt lika långt på samma tidpunkt. Alla ska mätas efter samma måttstock och bedömas utifrån samma kriterier. (jo jag vet att den finns en pysparagraf men den gäller bara ett fåtal). 

Tiden! Det är det enda man inte anpassar. Vi kanske ska ha en flexibel skola. Vissa elever når målen redan i år åtta och borde då kunna gå vidare medan andra kan behöva ett tionde år för att ha rätt förutsättning för att klara ett gymnasieprogram. Det är kanske bra för den som inte klarat alla ämnens och har en behörighet att det finns ett tionde år där de i den miljö de är van vid kan förbättra sina betyg inte bara i de ämnen som de har F i utan i alla teoretiska ämnen. Det kan bli bra på olika sätt. Det kan till och med bli så att den som märker att detta kommer inte att gå sätter in lite extra jobb i nian för att få ihop det. Eleverna slipper på så sätt även börja sitt liv på gymnasiet i en  IM-klass. Det tionde året borde enligt mig mest koncentrera sig på de teoretiska ämnena men ge möjlighet att höja sitt betyg i alla de ämnena. På så sätt är eleven mycket bättre förberedd när de kommer till gymnasiet och kan klara det bättre.

Piaget menar att en männinska inte kan tänka abstarkt förrän i 12-årsåldern. Inte förrän då kan man förstå abstrakta begrepp som frihet och demokrati. Det är inte förrän då man kan börja diskutera etik och politik. Inte förrän på högstadiet kan alltså en elev förstå att det faktiskt kan finnas mer än ett svar på en fråga. Detta tar olika lång tid för olika individer och generellt tar detta längre tid för pojkar än för flickor. Medan flickorna i sjuan börjar prata smink och relationer så sparkar pojkarna fortfarande boll och leker tafatt på rasterna. Här kan man se hur den kognitiva utvecklingen spelar pojkarna ett spratt och de blir lämnade i bakvattnet på flickorna som redan har börjar analysera som omvärld. Det är först nu barnet kan börja läsa mellan raderna och lösa ekvationer. Till det behövs nämligen att man kan tänka abstarkt. Det är här individen spelar en stor roll för vad och hur eleverna lär. Den kognitiva mognaden kan skilja mycket i en klass med sjuor för att sedan minska i åttan och nian. Men bland våra nior finns det fortfarande elever som inte är mogen att klara de krav vi ställer för att de ska uppnå betygskriterierna. Här är oftast flickorna långt före pojkarna. 

Genus har betydelse. Idag ska alla behandlas lika vilket är en självklarhet. Men vi är inte lika. Vad vi än tycker och hur gärna vi än vill så är det skillnad på pojkar och flickor. Titta på en sjua! Flickorna börjar bli medvetna om sitt utseende och får helt nya intressen medan pojkarna glatt leker vidare. (jo jag vet att jag generaliserar) Detta sker i viss mån redan i sexan men då är indelningen inte lika tydlig. I åttan ser man sedan en del pojkar sälla sig till flickorna men inte alla. Det finns fortfarande pojkar som helst skulle vilja leka på rasterna och som sitter i klassrummet och inte förstår  ett smack av vad lärare och klasskamrater talar om. För varje dag som eleven sitter där och inte förstår så kryper det i kroppen. Eleven vill hellre gå ut och leka för det finns så mycket spring i benen och för varje dag som de inte förstår så sjunker självförtroendet. Varje dag som går hamnar eleven som på grund av kön eller gener inte kan förstå det vissa flickor förstod redan i sexan hamnar den efter. Detta beror inte på att eleven inte är lika smart som andra eller inte har samma motivation som de andra utan helt enkelt på grund av att de inte är mogna att ta till sig det vi försöker lära dem. När sedan mognaden kommer i fatt dem så de är på samma kognitiva utvecklingsnivå som kamraterna så är de efter kunskapsmässigt. Kommer den kognitiva mognaden först i nian så är det en hel del som ska tas igen för att man ska uppnå sin fulla potential och uppnå de betyg som man skulle kunna uppnå om inte naturen hade spelat barnet ett grymt spratt och väntat med att släppa loss det abstrakta tänkandet.

Vi kan inte behandla flickor och pojkar lika utan de är olika. de mognar inte enligt samma grundmönster utan någon gång i sexan-sjuan så tar flickorna ett jätte kliv och grå om pojkarna som redan då hamnar på efterkälken. Stackars den pojke som är född i december och som i sin klass har en flicka född i januari. Den pojken är på pappret en förlorare redan innan skolan startar. Jaha säger säker många men det är ju här man ska individanpassa. Visst vi låter pojkarna leka ett tag till medan flickorna börjar analysera böcker och tänka abstrakt. Glöm bara inte att pojkarna ska bedömas enligt samma kriterier och på samma tidpunkt som flickorna. För betygsdatum och betygskriterier är inte individanpassade!

Kortare sommarlov - längre skoldagar - fler undervisningtimmar är det lösningen? Nej! Det är rent ut sagt skitsnack. Det kommer inte göra någon nytta alls. Det som behövs är effektivare tid. Eleverna behöver jobba på lektionerna. Använda tiden effektiv och inte slösa bort sin och lärarens tid. Det behövs lugn och ro i klassrummen. Då kommer vi nå målen betydligt bättre än vad man gör idag. Lärare måste få verktyg som hjälper dem att ha en bra arbetsmiljö i sitt klassrum. Det MÅSTE finna konsekvenser för den som inte kan följa reglerna utan att läarren ska agera ordningspolis både inne i och utanför klassrummet.

Varenda en politiker som kommer med förslag på lösningar borde gå ut och ta ett vikariat en vecka eller två på en av de där skolorna som har sämst resultat så skulle de få en helt annan bild av hur det är. De fattar jag ju inte hur det är att vara i ett klassrum idag. De inser inte hur mycket tid som går åt till att bara få arbetsro i ett klassrum. De borde vara nån sort Lärare Undercover fast de ska gå in i klassrummen utan handledare och vara så ensam som de flesta lärare är i ett klassrum. 

Mer tid i skolan är lika med mer bortslösad tid. Ja jag är medveten om att detta är provocerande och att det finns många duktiga lärare där ute som har kanonbra miljö i sin klassrum. Jag klandrar inga lärare utan jag klandrar politkerna och Skolverket. Lärare har inte ett enda dugg att sätta emot när elever bråkar och förstör för resten av klassen. Detta är lite bättre på gymnasiet men i grundskolan är det katastrof. Kastar man ut en elev från klasssrummet för att situationen inte är hållbar så innebär inte det enbart att vederbörande går ute i korridorerna och stör andra och den lärare som kastat ut eleven måste sedan erbjuda den eleven att ta igen tiden en annan gång. Ja under vilken tid då? Lärarens undervisningsfria arbetstid? Ja det är det enda som finns. Det innebär i sin tur att rättningstiden som behövs för att kunna rätta och bedöma de andra elevernas arbete blir kortare. För det är av den tiden man måste ta.

För en del år sedan var jag på studiebesök på skolor i England. Jag besökte bland annat en skola som varit rödlistan och hotad med stängning om inte resultatet blev bättre. Jag frågade då rektorn vad man hade gjort för att lyckas bli en av de tre bästa i den landsdelen. Svaret var lite oväntat men inte helt. Han berättade att de hade börjat med att införa skoluniform och med uniformen upprättat disciplin på skolan och i klassrummen.  Inga elever rörde sig utan tillstånd i korridorrerna. Som besökare var man tvungen att registreras och bära en besöksbricka. När det var rast åkte alla elever ut på skolgården. Det var bara för dem att lyda. Det som inte visade läraren respekt eller på något annat sätt bröt mot reglerna kunde stängas av en dag eller två. De fick då hemarbete och ett strängt samtal togs med föräldrarna. Det var knäpptyst på lektionerna och alla gjorde det som läraren sa. Jag såg inte en enda mobiltelefon på hela dagen. 

Problemet med skolan är att eleverna kan göra som de vill utan konsekvenser. Jag vet ingen annan arbetsplats där man kan slåss, välta stolar, kasta skräp på golvet, spotta i korridorerna, rita på väggarna, slå sönder toaletter, sexuellt kränka, mobba, hota...ja listan kan göras lång... utan att det man gör får konsekvenser. Skolplikt i all ära och jag tycker att alla ska ha rätt att gå i skolan men till den rätten måste det kopplas ett ansvar. Alla ska kanske inte ha rätten att gå i den vanliga skolan eller en vanlig klass. Den som stör och förstör måste få veta att man inte gör det utan att det finns konsekvenser. Även föräldrarna måste ta ansvar för vad deras barn hittar på i skolan. Har de slagits så kanske de ska vara hemma nån dag och pappa eller mamma får ta hand om dem hemma istället. Det är mamma och pappa som får se till att hemarbetet blir gjort så att eleven i fråga inte kommer efter. Mamma och pappa kanske måste komma till skolan för att sitta med på lektionerna ett par dagar för att eleven ska kunna återgå till skolan efter avstängningen. 

Det behövs inte mer tid i skolan det behövs effektivitet. Det görs så mycket annat  lektionerna än skolarbete. Hade eleverna suttit ner och varit tysta så hade en del varit vunnet. Hade de sedan haft penna med sig så hade även det hjälpt. Jag fattar inte hur man ens kan gå till en lektion utan att ens ha en penna med sig. 

Jag har ordning i mitt klassrum och har alltid haft. Men ändå så har jag råkat ut för både det ena och det andra. Jag har blivit slagen, hotad och fått lacken på bilen repad. Varför? Jo för att jag säger ifrån och inte ger mig. De elever som ville lära sig har efter de lämnat skolan beskrivit mig som modig för att jag inte backat utan stått kvar och krävt ordning. Minns en gång när jag skulle ta fotbollen från en elev som tyckte han skulle sprarka runt den i matsalen. Bara en sådan enkel och självklar sak som att man inte sparkar boll i matsalen skapade en konflikt som slutade med att jag fick veta med ganska tuffa ord vad jag var för en människa. Situationen blev hotfull och obehaglig men jag kan ju inte ge mig. En annan gång skulle jag avhysa en elev som inte fick äta i matsalen på grund av att han hotat och uppfört sig så illa att han inte fick vara där. De andra eleverna kände sig hotade. Då blev jag hotad så grovt att det ledde till en polisanmälan och även rättegång. Eleven som repade min bil hotade även med att skära sönder däcken. Jag ringde hem och sa ifrån om att jag behövde ha alla mina extra hjul/däck i bilen. Jag körde omkring med en extra uppsättning däck i bilen för att vara säker på att jag skulle kunna komma hem från jobbet. Allt detta för att jag begärde att eleven skulle be om  ursäkt för sina fula ord mot mig. Jag lovar att det var inget vackert han sa. Den eleven hotade fler lärare än mig så det slutade med att han fick byta skola, men oftast finns det inga konsekvenser. Elever som slagit på personal eller på andra elever är i skolan dagen efter som vanligt. 

I skolan gäller inte samma regler som utanför skolgården. På skolgården kan elever slåss, hota och kränka andra utan att det sker något. Det vet eleverna. Du kan kalla din lärare precis vad som helst och ändå sitta i lärarens klassrum dag ut och dag in. Vad kan läraren göra? Mer än säga fy på dig. Jag ska ringa dina föräldrar. Den elevens föräldrar har redan gett upp. Jag har sett många fall där dessa elever styr hemmet med. De vet att inte ens föräldrarna kan göra något. Vilka konsekvenser kan man använda. Ta telefonen, datorn eller ge dem utgångsförbud. Fungerar tyvärr inte. "Ungen" går hemifrån ändå och så stjäl de en dator och en telefon så var det problemet löst. Det finns allt för många unga som har tagit makten i hem och i skola. De vet att inget händer de kan göra vad de vill. De säger vad de vill och att slå på kompisen eller kränka någon inom skolan område är i princip tillåtet. De får ju komma tillbaka dagen efter ändå och kan fortsätta som vanligt.

Jag har mött elever som på en grundskola kommer med skottsäker väst till klassrummet. Sett elever som sätter skräck i en hel skola. De styr skolan med en järnhand. Kommer de in i matsalen och någon sitter på "deras plats" så ser man hur de enbart med en blick får den som vågat sätta sig på fel stol att flytta sig. Behövde de något så tog de det. Tog är kanske fel ord de behövde liksom inte stjäla utan de sa bara - ge mig en tia! och spände ögonen i en annan elev som då snabbt plockade fram tian. Nu är det inte lönt att fråga - vad gjorde skolan? Jag kan tala om att skolan gjorde hur mycket som helst med de medel de hade. Där fanns tuffa rektorer som ibland till och med gick emot skolverkets rekommendationer och skollagen för att få ordning. De polisanmälde nästan varenda slagsmål och varenda grövre kränkning men då eleverna sällan var över 15 så lades oftast fallen ner utan åtgärd. Högen med incidentrapporter kan jag tala om var väldigt hög. Tyvärr finns det inte mycket att göra för elevens skolplikt går före allt. I flera fall slutade det med hemundervisning. Eleven fick inte komma till skolan utan lärarna fick gå hem till dem istället och undervisa dem i deras hemmiljö medan föräldrarna fanns på plats. Det är dock inte en bra lösning - det är som att pissa i stövlarna för att man fryser - det hjälper för stunden men sedan blir det bara värre. Det måste finnas konsekvenser och konsekvenserna måste även drabba föräldrarna så att de vaknar. Stänga av elever som stör- specialklasser - specialskolor/internat kanske?

Det handlar inte bara om att straffa buset utan även att skydda de som vill lära och ge dem en bra arbetsmiljö. Buset fortsätter och det straffar de duktiga eleverna som inte får arbetsro. Det är de lugna väluppfostrade eleverna som kommer till skolan med en klump i magen och som helst vill slippa gå uta på rasten eller ens ha en längre lunchrast. Är inte dessa elever värda en trygg skola och ett långt härligt sommarlov då de kan ladda batterierna?

Den 1:e november är tänkt att jag ska dra igång bloggen på allvar och målet är att varannan dag göra ett nytt inlägg. Jag har valt att skriva under pseudonymet Arga Läraren för att kunna vara mer rakt på sak. Ja jag kan hålla med om att jag borde stå för mina åsikter vilket jag faktiskt gör men jag är inte säker på att min arbetsgivare eller mina tidigare arbetsgivare kommer att gilla att jag gör det här på mitt sätt. Ni får kalla mig feg för det finns en viss feghet i det men även den fegheten står jag för. Så det är inte ens lönt att ni tar upp det. Vem vet en vacker dag kanske ni får veta vem jag är. Men än så länge väljer jag att hålla det hemligt. 

Arga Läraren - ja det är lite stulet det med. Arga Snickaren var väl först sedan fick vi en Arga Bibliotekarien och det finns säkert fler Arga som jag inte vet nåt om där ute nånstans.

Jag jobbar som lärare ett av de bästa jobb man kan ha. Tro det eller ej men även om jag är arg över många saker så älskar jag mitt jobb. Att undervisa är toppen. Den där känslan när man ser hur poletten trillar ner hos en elev är en av de bästa upplevelser man kan ha. Det är roligt att planera lektioner och lära sig nya saker. Jag lär mig av mina elever varje dag och det är fantastiskt. Mötet med elever från olika länder är fantastiskt även om man får se många saker man helst skulle vilja slippa. Just nu jobbar jag med vuxna och jag möter allt för många kvinnor med otroliga historier som jag tyvärr inte kan dela med mig för de lever under skyddad identitet. Jag möter människor som flytt från krig och förtryck. Jag möter de som kommer hit med inställningen att Sverige är fantastiskt och de jobbar hårt för att nå sina mål och för att åter kunna utöva det yrke som de i hemlandet har utbildat sig till. Tyvärr möter jag även de som ser skolan som ett vuxendagis - ett ställe att fördriva tiden på. De kommer kanske på en eller två lektioner i veckan och sedan sitter de på ett fik nånstans och diskuterar på hemspråket. Det är för att kunan diskutera bland annat den attityden jag väljer att vara anonym.

Det finns så många skolvetare som inte satt sin fot i en skola på väldigt många år. Det tycker, tänker och framförallt kritiserar de skolan. Att vara lärare, polis eller jobba inom vården är inte lätt. Alla tycker och alla har en åsikt om hur saker bör göras. Ibland känns det som om hur man än gör så finns det någon som står bakom en redo att sticka en kniv i ryggen på dig. Aftonbladet och Expressen är snabba med att plocka upp allt sådant och göra rubriker av det. Skulle till exempel polisen använda vapnet i tjänsten får han skit för det och om han inte använder vapnet i tjänsten får han skit för det.

Att vara lärare är inte lätt för alla tycker att läraren inte vet tillräckligt. Läraren ska kunna det mesta om anorexia och bulimi för läraren bör upptäcka det. Nästa stund tycker en annan organisation att lärare vet för lite om högfunktionsautism. De med diabetes tycker läarren ska ha extra kunskap om sjukdomen. Läraren ska stävja näthatet vilket också kräver specialkunskap. OM jag gogglar "lärare kan för lite om" får jag följande träffar

• Lärare kan för lite om adhd
• Lärare kan för lite om internet.
• Lärare kan för lite om medier.
• Lärare kan för lite om nya skolan 
• Lärare kan för lite om förintelsen
• lärare kan för lite om sina ämnen
• lärare kan för lite om neuropsykiatriska diagnoser
• lärare kan för lite om nazisterna
• lärare kan för lite om IKT:
• Lärare kan för lite om mobiltelefoner som lärverktyg

Ändrar jag sökningen lite och byter ut ordet kan mot vet så får jag upp lite till

• Lärare vet för lite om diabetes hos elever
• lärare vet för lite om diagnoser.
• lärare vet för lite om bråk (inte matte)
• Lärare vet för lite om handikapp.
• lärare vet för lite om romer.
• lärare vet för lite om problematiken med plagiering.
• lärare vet för lite om små barns möjligheter att lösa matematiska problem.
• lärare vet för lite om hur man skulle kunna arbeta med hållbar utveckling
• lärare vet för lite om näringslivet
• Lärare vet för lite om funktions-nedsättning
• Lärare vet för lite om kränkningar på nätet
• lärare vet för lite om hur ungdomars vardag ser ut.
• lärare vet för lite om vad religionen kan betyda för deras muslimska elever.

Ja det är en hel del man förväntas veta och ta ansvar för som lärare. Det gör jobbet både utmanande och svårt. Lärare är inga supemänniskor som kan allt även om de faltiskt kan väldigt mycket. Lärare är vanliga männsikor som brtinner för att göra skillnad. Så gott som alla lärare jag mött brinner för sitt jobb men jobbar alldeles för mycket på sin fritid.

Jag jobbar idag med vunxenutbildning men har jobbar inom flera andra skolformer både privata och kommunala. Jag har undervisat från år 6 och hela vägen upp. Jobbat på grundskola i ett av de där utsatta områdena och ett av de lite mer priviligierade områdena, på yrkesgymnasium och på teoretisk gymnasium. Så jag har sett en del och kan jämföra. Och ute där finns alla goda och glada kolleger som jag mött genom åren. Flera av er har insprirerad och motiverat mig. Ja en och annan har även irriterat mig men jag har säkert irriterat någon eller några med så det kan gå på ett ut.

Jag hoppas självklart att jag ska få några läsare som vill diskutera och kommentera så att debatten blir levande.

Jag kommer däremot inte acceptera personliga påhopp eller kränkningar. Jag hoppas att språket ska hålla en god ton - självklart kan jag acceptera en och annan svordom om de håller sig till de gamla hederliga. Kommentarer kan komma att raderas på grund av ovanstående.

Lämna gärna kommentarer på saker ni tycker bör diskuteras här.

Ha det gött

Arga Läraren